Etikettarkiv: Knutby

På tv nu!

Ikväll kl 20 sänds Uppdrag granskning om Knutby men redan nu ligger avsnittet uppe på svtplay. På SVT:s hemsida finns massa ”extramaterial” och det jag sett hittills är verkligen… ja, vilka ord ska jag använda? Sorgligt? Allvarligt? Modigt? Bra? Allt på samma gång tror jag. En efter en vittnar de om vad som pågått och även om det bara bekräftar sånt jag redan känt till är det smärtsamt att se de forna medlemmarna vara så ledsna och så tyngda av det de varit med om. Den teologi, lydnads- och tystnadskultur de varit en del av har ju inte bara förstört många år av deras liv. Det har gjort att två av deras kompisar är döda och att (minst) en av dem har dödat.

Jag vill tipsa om två gamla texter. Den ena handlar om hur Barnflickans handlingar faktiskt var exakt vad sen knutbyanska teologin krävde. Även om det låter helt galet. Den andra handlar om församlingskulturen och den så kallade ”Hammarnatten”.

Här finns också en sammanfattning över vad som hänt.

Annonser

Den heliga lydnaden

Jösses vad ni är inne och läser här på bloggen! Jag ser ju att det främst är Knutby som lockar, vilket ju inte är konstigt eftersom det a) är världens mest intressanta fenomen och b) det hänt en del nytt i och med att Peter Gembäck (och fler med honom) valt att ta bladet från munnen. På onsdag kommer Uppdrag granskning att ta upp ämnet och även om jag såklart är väldigt nyfiken är mina förhoppningar relativt låga vad det gäller de riktigt stora hemligheterna. Mycket av det som nu kommit fram är ju sånt som jag och flera med mig vetat och skrivit om i flera år. Inte för att säga ”vad var det jag sa”, men… Jo.

För utomstående och ”sekt-ovana” är det nog omöjligt att förstå hur pass upphöjd Kristi brud har varit och hur viktigt det var för medlemmarna att dels skydda henne och hennes ”gudomliga hemligheter”, men också att hålla sig på god fot med henne. Att lyda, visa sig villig och trogen. Att gå emot henne var det samma som att gå emot Gud själv. Ett av de tydligaste exemplen är ju det som hände med Barnflickan Sara Svensson. Hon hade till en början en mycket hög status i församlingen och stod nära Åsa, men det fanns en sak som Sara inte kunde förstå. Hon hade tidigare fått lära sig att Gud älskar alla lika mycket, men nu sades det att Gud älskar Åsa extra mycket. Till och med supermycket. Kunde det verkligen vara sant? Den frågan kom att bli början på slutet. För svaret var såklart JA. Gud älskar Åsa extra mycket. Hon är utvald, ren och helig. Åsa och Gud kom att sammanblandas, så att de teologiskt sett kom att hamna på samma nivå. Att lyda Åsa och att lyda Gud är samma sak. Att inte lyda är synd. Syndens konsekvenser är döden. I den miljön levde Barnflickan, men också alla de medlemmar som idag allt mer börjar förstå vad de varit med om. Låt mig ge er några exempel på hur det kunde låta. Observera de fetmarkerade orden och dess innebörd.

Uppror mot Gud är att inte lyda, det är det man säger, det är uppror mot Gud. Även om det är litet! Alltså! Till och med detta, om jag så säger till dig ‘du ska dammsuga varje dag på Träningsskolan’ och du inte vill lyssna på det, det är uppror mot Gud! Det är olydnad! Och det är en synd. Det behagar inte Gud. Har han sagt till dig att du ska dammsuga varje dag på Träningsskolan, så ska du lyda honom! /…/ För syndens konsekvenser är döden.

(Utdrag ur predikan av Åsa Waldau, pastor. 18 oktober 2001. Min fetmarkering).

Du vet, säger du att ett barn ska lyda vuxna, ja då blir det livat /…/ En lydig hund är en lycklig hund. En lydig fru är en lycklig fru. Ett lydigt barn är ett lyckligt barn. /…/ Om du som fru funderar på ‘Är jag lycklig idag? Nej, det är jag inte, undrar vad det beror på? Kanske beror det på att jag inte är lydig?’

(Utdrag ur predikan av Peter Gembäck, pastor. 21 december 2003. Det vill säga exakt 20 dagar innan mordet och mordförsöket).

lyda

En ”vanlig” församlingsmedlem fick under hösten 2005 några förhållningsregler från ledningen, eftersom att hon inte var tillräckligt underordnad Åsa. Här är ett utdrag:

Ha alltid rätt attityd mot din man och var alltid liten under dina ledare. Din man gör inte fel, tänk alltid så. Lita på honom i allt och vet att det han gör är rätt. Om jag fortsätter att lyssna på min inre röst och min intuition, kommer det att leda mig till helvetet, för det är inte från Gud, utan från en demon som talar till mig. /…/ När jag underordnar mig min man i allt, då ärar jag Gud med mitt liv, som en slav underordnar sig sin herre, så ska hustrun underordna sig sin man.

Den uppmärksamme la kanske märke till att dessa uppmaningar alltså gavs 1,5 år efter mordet och mordförsöket. När både Helge och Sara satt bakom lås och bom. När de som, enligt församlingens enhälliga hållning utåt, utgjorde de ”skadliga elementen” var borta.

Jamen kan det inte vara bra att lyda då, kanske någon tänker. Ja, det finns säkert massor av situationer där lydnad är utvecklande, nödvändigt eller på andra sätt positivt. Men när det får dig att ljuga, misshandla och döda är det farligt. När du dessutom tror att dina egna tankar, funderingar och ifrågasättanden är djävulens röst, ja då är det riktigt nedbrytande. Det kan dessutom få dig att begå brott. För den rene är ju allting rent.

I och med församlingens upplösande och polisanmälningarna av tre av pastorerna är det allt fler medlemmar som talar ut och söker hjälp utifrån. De försöker förstå, vill göra rätt, försonas och be om förlåtelse. Få sina synder förlåtna. Det är verkligen bra! Men jag tror tyvärr inte att alla sanningar kommer att avslöjas. Det gäller till exempel sådana som de forna medlemmarna skulle kunna få fängelse för. Som jag skrivit om förut är det ju tyvärr så att Helenes, ”första fruns”, död i badkaret inte var en olycka. Mordet på Alexandra och mordförsöket på Daniel Linde gick heller inte till så som Barnflickan beskrev dem i polisförhören.  Jag är övertygad både om att fler personer än Helge och Sara var inblandade. Att medlemmar vetat mycket mer än de berättat. Att de i varierande grad ljugit i polisförhör, undanhållit sanningar, tittat åt sidan, valt att glömma saker de hört eller sett och så vidare. Detaljer som hade kunnat ge andra resultat i utredningarna kring morden och mordförsöket 1999 och 2004. Lögner som i den dåvarande kontexten var rena och heliga, avsedda att skydda Drottningen är i det nyktra dagsljuset brottsliga.

På onsdag sitter jag förstås bänkad framför tv:n, men om ni känner att ni behöver få lite bättre koll på vad det egentligen var som hände där i Knutby finns en liten resumé här. Och som vanligt rekommenderar jag att använda sökfunktionen här på bloggen för att hitta gamla inlägg.

Vad hoppas ni på? Hur tror ni att de före detta medlemmarna tänker kring lydnaden idag? Vilka löften kan brytas, vilka hemligheter kan avslöjas? Hur långt sträcker sig lydnaden? In i döden? In i fängelse? 

 

 

 

Drottningens fall

Ni hänger väl med i utvecklingen? Det märks i alla fall tydligt att ni har ett stort Knutbyintresse eftersom bloggen slår nya läsar- och besöksrekord gång på gång och jag ser på sökningarna att de allra flesta av er hittar hit på grund av Knutby! Den gamla pingstförsamlingen i Norduppland som slumrande tuffade på med en åldrande medlemsskara men fick ett rejält uppsving i både medlemsantal och visioner under 90-talets senare hälft för att fullständigt braka lös på alla sätt i januari 2004. Allt på grund av, eller tack vare, Åsa Waldau.

För ganska precis ett år sedan lämnade Åsa Waldau och Urban Fält församlingen. Då skrev jag så här om det och gjorde även också en sammanfattning över vad som hänt. Den rekommenderas till alla som vill fräscha upp minnet. Rubriken till det inlägget var ”Är det nu Knutbyskeppet sjunker” och det visar sig nu att jag hade rätt. För ett par veckor sedan blev det känt att Åsa, Urban och en tredje pastor blivit polisanmälda för misshandel (Åsa och den tredje pastorn) samt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning (Urban). Cirka nittio procent av medlemmarna har nu lämnat församlingen och många har även flyttat från bygden för att börja om på ny ort. De medlemmar som finns kvar får stöd av två ”inlånade” pastorer utifrån vilka bland annat tagit initiativ till att betala för psykologhjälp för de som behöver med församlingens pengar. (Klokt och helt rätt!)

Urban som bytt förnamn har flyttat till Strängnäs medan Åsa som bytt efternamn bor i Nora hemma hos mamman och styvpappan och det sägs att hon fått arbete som personlig assistent åt sin pappa, som även han lämnat församlingen. Församlingens stora hus med inackorderingslägenheter, konferensavdelning och Spa ligger ute till försäljning. Desamma gäller såväl Åsa och Patriks hus som Helges gamla hus där makarna Fält bott under de senaste åren. Nytt är också att Patrik Waldau både gift sig och nyligen även fått en dotter tillsammans med M, den kvinna som han varit kär i och levt tillsammans med sedan 2000. Allt på annan ort. Enligt Åsa var det hon själv som valde ut M som nya kvinna åt Patrik eftersom hon själv när som helst skulle få ”gå hem” (det vill säga dö) och vara med sin Jesus. Från och med då går Åsa in i den avskildhet som kom att vara till 2016. Fortfarande utan att Jesus hade kommit och hämtat henne. Så istället för att hyllas som Jesu brud på jorden och i himmelen bor hon hos mamma och är personlig assistent åt pappa. Jag måste säga att jag är lite osäker på hennes kompetens på området med tanke på att hon själv under de senaste 16 åren blivit uppassad dygnet runt av sina ”tärnor”…

I en artikel i Expressen som kom för några dagar står det bland annat att:

”Waldau har knappt varit i när­heten av församlingslokalen de senaste åren. Än mindre i det övriga offentliga livet i Knutby. Och det är just bilden om att det är en liten klick som stått nära Åsa Waldau som allt nu handlar om, inte församlingen. Makten hon haft över dessa människor tycks sakna motstycke och personerna som ingått i hennes närmsta krets ska ha fått det svårt om de velat lämna, enligt de berättelser vi får ta del av.

– Jag tror att hon varken borstat tänderna, klätt på sig eller lagat sin egen mat en enda gång de senaste åren. Det som hänt är riktigt, riktigt sjukt, säger en av medlemmarna i församlingen som, trots att de båda bott i Knutby, inte sett henne mer än en enda gång på över nio år”.

Det är förstås hårda ord och huruvida Åsa verkligen borstat sina egna tänder eller inte har jag inga säkra källor på. Men oavsett så måste förändringen vara oerhörd. Då menar jag inte bara den uppenbara som skett under det senaste året, utan den process som påbörjades när hon 1992 fick sparken från sin tjänst i Pingstkyrkan i Uppsala för att hon haft opassande relationer med församlingens ungdomar, via upprättelsen som familjerna Waldau och Wincent erbjöd henne i Knutby. Den stora stjärna hon var, den utlovade elden, som attraherade unga vuxna från hela landet att lägga ner allt för att starta sina liv i Knutby. Förlovningen med Jesus. Profetian hon tog emot om att just hon var Guds egen ögonsten, hans utvalda drottning. Att hela världen skulle tillbe henne och att hennes ord var lag. Men när hon hon skrev en självbiografi, släppte skivor (finns på Spotify!), målade tavlor, minglade med kändisar, var med på tv och sjöng på premiärfester så föll folkets beundran platt. Hennes lyskraft nådde inte utanför Knutby. Och hemma i det trygga hade hon slutat att visa sig offentligt sedan länge. Så hon satt där hemma i huset tillsammans med uppassarna medan visionerna och drömmarna stod i skarp kontrast mot verkligheten.

skc3a4rmavbild-2016-03-06-kl-19-26-27
Skärmdump från Åsas hemsida

Jag känner så mycket fascination och intresse för vad som pågår i Åsas tankar och känslor. Går hon fortfarande och väntar på att Jesus ska komma och ge henne upprättelse? Vill hon samla en ny grupp runt sig och ge dem ett uppdaterat budskap? Vill någon köpa skivorna och tavlorna nu? Vem vill anställa Kristi brud?

Vad tror ni? Kommer polisanmälningarna att leda vidare? Kommer vi att se fler anmälningar och avslöjanden? Vad händer i framtiden? Kommentera gärna!

 

 

Så vad sa GW egentligen?

Ja, inte så mycket faktiskt. Jag ska börja med att erkänna att jag inte hade sett programmet GW:s mord tidigare. Mest för att jag sällan kollar på TV4 pga all reklam. Men Veckans brott är jag varmt trogen och känner ju väl till hans stil och sätt. Så vad har jag då för intryck och tankar, nu när jag tagit den första jungfrufärden på hans mordskepp?

Till att börja med hade jag hoppats att programmet skulle innehålla någon slags analys eller teori. Nu var det mest en spännande dramatisering i stil med ”de 10 värsta flygkrascherna”, ”kvinnor som mördar” och liknande kvalitets-tv. Han redogjorde steg för steg för händelseförloppet under mordnatten och beskrev även händelserna kring pastorns första frus död i badkaret, Hammarnatten och hur Sara försökt få tag på ett vapen. Men i övrigt var tidslinjen väldigt komprimerad och fokus låg på mordet och mordförsöket.

Och det är där problemet med programmet och hela dess avsaknad av analys ligger, tycker jag. Jag förstår att de inte kan få med allt, men när viktiga bitar faller bort blir det onödigt platt. De missade ju liksom hela plotten! Som är…? Jo, i en mening: Sara, Helge och alla inblandade i dramat levde i en teologisk kontext där det blev naturligt för Sara att döda för att få Guds nåd. Nu behöver jag förmodligen vara lite övertydlig en stund. Nej, jag menar inte att vem som helst av medlemmarna hade kunnat döda eller att vem som helst tycker att det var en småsak att göra det. Jag menar att kontexten gjorde en så främmande och avskyvärd handling som att döda sina vänner till något som var fullt logiskt och rimligt. Allt enligt den rådande teologin.

lovsc3a5ng-knutby

När GW föreslår att Helge väl bara hade kunnat skilja sig eller fortsätta med sitt dubbelliv (trippelliv) missar han de teologiska aspekterna och ser bara saken med vanliga, profana ögon. Programmet heter GW:s mord så kanske är det väntat att det är just på morden som fokus ligger. Men de skedde inte i ett vakuum. Varför måste Helene, Alexandra och Daniel dö? Varför samlades församlingsmedlemmarna under flera års tid för att ”be Åsa hem” (en omskrivning för att Åsa skulle få dö)? Varför var Åsa så övertygad om att hon skulle dö och varför var det en avgörande teologisk poäng i församlingen? Varför gick fler medlemmar och oroade sig för att de också skulle dö? I viss mån är det väl rent mänskligt att gå och noja kring sin egen kommande död, men döden kom att få en huvudroll i Knutbyläran och det är den som ger svar på många av frågorna ovan. Det är den största pusselbiten i att förstå hur och varför Knutbymorden kunde ske. Att Helge inte ville, vågade eller orkade skilja sig är en så grund analys att jag blir matt.

En mycket stor del av det teologiska ansvaret kring läran bär som ni säkert har förstått Åsa Waldau, Kristi brud. Men också den fanclub som först gav och sedan fortsatte ge henne en sådan oerhört stor makt i församlingen. Bland de som gjorde hennes Knutbykarriär möjlig finns hennes svärfar Per-Arne Waldau och Kim Wincent. Och såklart en församling som så gärna ville tro att just de tillhörde de utvaldas skara.

knutby3
Åsa och Patrik Waldau 

Tillbaka till gårdagens tv-program. Här är mina mest irriterande irritationsmoment:

Första frun var drogad när hon dog

När de tar upp första frun Helenes död missar de att berätta att den dödliga dos av  Dextropropoxifen (en narkotikaklassad opioid som slutade säljas i Sverige 2011) hon fått i sig inte hade tagits oralt, som tabletter. Den hade istället injicerats direkt i blodet eller intagits vaginalt eller analt.

Barnflickan var inte barnflicka

GW (och alla annan media) pratar genomgående om Sara som om hon vore anställd som barnflicka. Det var hon aldrig. Däremot flyttade hon in för att ”hjälpa till”, men det vara snarare Helge som behövde den hjälpen. Inte de tre barnen. Men tiden kom hon att ta över allt fler av hushållssysslorna, till frun Alexandras förtret. Hon och Helge valde nya gardiner, köpte husgeråd etc. men i egenskap av det lyckliga kärleksparet, inte den anställda pigan. Sara betalade oftast för inköpen. Dessutom betalade hon hyra varje månad för att få bo där. När hon greps den 11 januari 2004 var i princip hela hennes arv från mamman slut.

Det heliga sexet var unikt

GW får det att låta som om det sex Helge ”behövde för att vinna över Satan i den andliga kampen” skedde med alla tre kvinnorna i hans liv, dvs Sara, Alexandra och Nettan. Men det andliga sexet hade han bara med Sara. Det är en teologiskt, sociologiskt och psykologiskt en mycket viktig poäng. Den andliga kamp de förde tillsammans var unik för just dem. Det var livsnödvändigt att Sara fanns till hands för Helge dygnet runt. Hennes renhet var avgörande för Helge. Med tiden kom det andliga sexet att ersättas med ”vanligt sex” och den starka förälskelse Helge känt för Sara övergick till Nettan som han ”bara” hade ”vanligt sex” med.

Bevisen stämmer inte

Men mitt största problem, vilket jag också flaggade för i mitt inlägg igår, gäller de skott som dödade Alexandra. Obduktionen har visat två lite konstiga saker. 1) Det kom inget blod från det skott som träffade Alexandra i höften. Hon var alltså redan död när hon blev skjuten där. 2) De skott som träffade Alexandra i huvudet var så kallade påsittande skott. Personen som sköt måste ha krupit upp i sängen och ha suttit över Alexandra samtidigt som hen sköt. Enligt Saras vittnesmål sköt hon alla tre skotten från 1,5 meters avstånd. Först i höften och sedan i huvudet.

Sara rekonst
Bild från Polisens rekonstruktion av mordnatten med Sara Svensson

GW brukar ju vara sjukt petig med sådana saker (med rätta!), så hur kan han och redaktionen missa en så avgörande sak?

Var det verkligen Sara som sköt Alexandra och Daniel? Sköt hon i så fall alla skott, eller kanske bara det som tog i Alexandras höft? Läsaren Sue ställde en fråga och undrade om Daniel identifierade Sara som skytten. Nej, det gjorde han aldrig. Det allra första polisförhöret som hölls med Daniel ägde rum ganska exakt 12 timmar efter att han blivit skjuten. Han ligger allvarligt skadad på Akademiska sjukhuset i Uppsala och kan endast svara genom att nicka, skaka på huvudet eller skriva. Daniel beskriver att han öppnat sin sovrumsdörr och sett en ”maskerad person med en pistol”. Han beskriver vidare personen i termer av ”han” eller ”den” och säger att han inte känner igen skytten, men bedömer att hen eventuellt var något kortare än han själv (175 cm) och ungefär av samma kroppsstorlek. Det är när polisens upptäcker skoavtryck i storlek 38 som de börjar misstänka att skytten skulle kunna vara en kvinna. Och ganska snabbt börjar medlemmar berätta om den tidigare barnflickan som fått lämna församlingen. Men nej, ingen utpekande av Daniel.

Så varför säger Sara som hon gör? Kanske mindes hon fel eller kanske kändes det för makabert att berätta hur hon skjutit sin vän på så nära håll? Så kan det förstås vara. Men det är en ganska stor skillnad mellan det hon berättar och det den tekniska bevisningen faktiskt avslöjar. Kanske var det någon annan som sköt Alexandra och kanske fick Sara ”bara” avlossa det sista skottet för att bli delaktig? Vad tror ni? Det finns även fler detaljer i den tekniska bevisningen som talar mot Sara som skytt, men det ska jag grotta ner mig i i ett annat inlägg.

Här har jag förresten skrivit tidigare om Sara och om det uppdrag hon upplevde sig ha fått från Gud. (Jag väljer att använda hennes ”smeknamn” Barnflickan här i bloggen eftersom det är så allmänt känt, trots att det alltså egentligen inte är korrekt).

Saras-lilla-lapp
En sida ur Saras dagbok från tiden innan mordet. ”Drottningen” syftar på Åsa Waldau. Konungen är Gud. 

Vad det gäller utredningen kring Helenes död i badkaret var den, precis som de tar upp i programmet, ett skämt. Jag tror bestämt att jag måste skriva lite om det nu snart… Det finns minst sagt många frågetecken kring hennes död, som alltså ägde rum i december 1999. Då stod församlingen på många sätt i en helt annan situation, vilket gör den teologiska inramningen kring henne död ännu mer intressant.

En sak är säker. Knutbyfallet intresserar och berör. Igår slog bloggen ett nytt besöksrekord och jag är helt chockad (och väldigt glad!) över hur många ni är som hittar hit. Jag får en del frågor och kommentarer och det är alltid lika roligt. Skriv gärna fler och följ Rellobloggen på Facebook för att vara säkra på att inte missa något nytt!

GW om Knutby

Ikväll ska tydligen Leif GW prata om Knutby i hans program GW:s mord. (Rolig och missvisande titel förresten…) Tror tyvärr inte att han kommer med nåt nytt, varken på fakta- eller analysfronten. När han tog upp fallet på Veckans brott fick jag faktiskt en liten förtroendekris eftersom han tog fel på flera detaljer. Men jag ska förstås kolla ikväll och håller tummarna för  att nåt nytt kommer fram. 

En sak som förbryllar mig är att han inte alls (hittills) problematiserat att det är så lite i bevisningen som styrker att det faktiskt var Sara (barnflickan) som sköt Alexandra och Daniel. Förutom hennes egna erkännanden då. Men det brukar ju sällan vara tillräckligt. (Tänk på alla som erkänt att de dödat Olof Palme till exempel). 

Men som sagt, det kanske blir andra bullar ikväll. Ska ni kolla? 


(Har ni förresten sett att Åsa och Patrik Waldaus hus ska säljas? Hoppas Jesus fått flyttkortet så han vet att han ska göra sin motsolsentré i Nora istället, sen när han kommer tillbaka till jorden). 

Knutbyskeppet sjunker, del 2

Ni kanske har trott att Knutby inte intresserar mig längre och att det är därför jag inte skrivit så mycket under den senaste tiden. Trots att det minst sagt funnits material! Paradoxalt nog har min tystnad berott just på det. Jag har alltid försökt att vara noga med att ha belägg för det jag skriver och i dagsläget är det många obekräftade rykten som surrar och jag har helt enkelt velat få mer kött på de berömda benen. Men det behöver ju inte innebära radiotystnad, så jag kör på och tänkte berätta lite om mannen som varit församlingens ansikte utåt sedan 2004. (Del 1 i samma serie finns att läsa här. Där finns även en tidslinje med en ”detta har hänt-sammanfattning” för den som vill friska upp minnet).

PG1

I slutet av mars gick alltså Peter Gembäck ut och berättade att han sagt upp sig från sin tjänst som pastor i Knutby Filadelfia. Det innebär att han efter 16 år som pastor i församlingen nu ska bli en ”vanlig medlem”. Men en aktivt passiv sådant, som Peter själv kallar det. Hans avhopp känns både helt väntat och samtidigt lite oväntat. Han har ju sedan 2004 varit den stora Knutbyriddaren som försvarat och förklarat medan andra lämnat, ifrågasatt och kritiserat.

Peter kom till Knutby 1997 efter att två år tidigare ha lärt känna makarna Helge och Heléne Fossmo på bibelskolan i Kristinehamn och 2001 blev han pastor i församlingen. År 2003, året innan mordet och mordförsöket, hade församlingen med då 82 vuxna medlemmar sex anställda pastorer som skulle avlönas genom medlemmarnas ekonomiska gåvor. Personaltätheten var, som ni säkert förstår, extremt hög jämfört med andra församlingar. Pastorsgänget bestod 2003 av Helge Fossmo (pastor samt föreståndare), Åsa Waldau (jobbade inte med församlingsarbete alls från 2000, men fick ändå full lön), Kim Wincent (pastor och tidigare föreståndare), Peter Gembäck, Emma Gembäck (deltidstjänst, ansvarig för Träningsskolan) samt Johan Grimborg som tillsammans med frun Malin ansvarade för församlingsverksamheten i Rimbo.

Pg2
Kim, Peter, Åsa och Emma poserar framför huset där Alexandra dog.

Som svar på kritik om att församlingen arrangerat äktenskap mellan unga medlemmar har Peter skojande svarat att det enda äktenskap som arrangerats i församlingen är det mellan honom och hans fru. Avhoppare delar inte den bilden, utan menar att de varit betydligt fler. På temat äktenskap och äktenskapligt samliv har han även hållit i en väldigt uppmärksammad predikan med klassiska uppmaningar som att fruar ”inte ska ligga som en pinne i sängen” eller skylla på huvudvärk, utan tänka mer på vad männen vill och behöver inom det sexuella området. Peter själv har sagt att det inte var meningen att hans predikningar skulle bli så kända, men har ändå försvarat dem genom att betona hur bra det är att en pastor vågar tala om sex så att de oerfarna medlemmarna blir mer frigjorda. Här är några utdrag, take it away pastorn!

Du som kvinna, var inte en pinne i sängen. Ligg inte där och tyck ”åh, vad jobbigt det här är”. Det är inte orent, det är rent! Var inte så livrädd för lusta. Du är väl frälst?

Och det är så här. Var inte så egoistisk. Se inte på din man som den där som drivs av så mycket sexualdrift och vill jämt. Och vill han jämt, så ge honom det då! Det kan du väl bjuda på? Det är väl inga problem? Om han blir så glad av det, om han vill så ofta- så ge honom det då! Det lider väl inte du av, så jobbigt är det väl inte?

Unknown

Peter var även mycket nära kollega och vän med såväl Helge som Åsa och var den som Helge först ringde till efter att han (enligt egen utsago) hade hittat sin fru Heléne död i badkaret. Peter städade sedan bort Helénes blod från badkaret, efter att hon förts iväg med ambulans. Den städningen omöjliggjorde en teknisk undersökning.  Han slängde även de handdukar han använde att städa med samt det sönderrivna nattlinne Heléne hade haft på sig i badkaret. (OBS! Bilden är från polisens rekonstruktion och visar alltså inte den döda Heléne!)

Under polisförhör dagarna efter Helénes död 1999 och vid förhör den 10 februari 2004, exakt en månad efter mordet och mordförsöket säger Peter att han inte tror att Heléne begått självmord. Han tror heller inte att Helge eller någon annan haft något med hennes död att göra, utan att det måste ha varit en olyckshändelse. Sex dagar senare kommer Peter in till polisen igen för att självmant berätta mer. Han har nämligen fått fler minnen, vilka alla talar till Helges nackdel. Han minns nu att Helge och Alexandra bråkat, att Helge betett sig konstigt och varit olik sig själv under kvällen före Alexandras död. Att Peters minnen kommer tillbaka är kanske ingen slump. Kvällen innan han kommer in till polisen för att komplettera sina vittnesmål har han och resten av församlingen fått veta att Helge haft en affär med Nettan. Kvinnan som var gift med Daniel Linde, syster till Patrik Waldau, svägerska till Kristi brud och dotter till Per-Arne Waldau. Peter Gembäck är inte ensam om att plötsligt få nya minnen. Dagen efter att otrohetsaffären avslöjats åker ett stort gäng från Knutby in till Uppsala för att berätta mer. I de tidiga förhören hade de varken sett, hört eller lagt märke till något konstigt och allt var väldigt normalt på alla sätt. Men senare vittnar de om att de blivit lurade av Helge, men nu vaknat upp och nu ser allt med klara ögon.

2004 klev Peter Gembäck in som ledare och blev församlingens ansikte utåt och antalet pastorer bantades sakta men säkert ner. Församlingen startade ett spa 2005 och fick faktiskt fler medlemmar. Alla var eniga om att Helge var det ruttna äpplet och utan honom var församlingen jättefrisk. De byggde en ny pampig församlingslokal, ordnade proffsiga musikcaféer på fredagskvällarna, fixade en sjungande flashmob på Arlanda, Åsa Waldau skrev en bok, gav ut skivor, var med i massor av tv-program och församlingen jobbade hårt för att putsa upp sitt skamfilade rykte. Peter har varit en av dem som å det ihärdigaste försvarat Åsa och hela tiden hävdat att det bara var Helge som var den farliga, onda och dumma. Så snurrade allt på under 12 år, men det skulle visa sig att allt inte var så normalt ändå.

25 mars 2005 Åsa öppnar spa
Åsa Waldau har berättat hur idén att starta ett spa var hennes. Här fixar hon och Maria Larsson  (kvinnan som pekats ut som Patrik Waldaus mångåriga älskarinna) håret på den kvinna som idag är gift med A. Han var tidigare förlovad med Alexandra (kvinnan som mördades), men strax efter att Heléne dött bröt hon förlovningen med A eftersom att hon och Helge var mer rätt för varandra.

 

Massor av brudar

Idag ”firar” vi kvinnodagen och jag känner mig rätt trött och orkeslös. Hur kan det fortfarande vara så ojämställt mellan könen (jaja, vi må vara bäst i världen osv men det kom ihåg att bäst inte = tillräckligt bra). I världshistorien, religionerna, mitt eget liv… ja överallt kryllar det av fantastiska kvinnor som fått stå tillbaka för att någon medioker man klampat sig fram och tagit upp all plats. Jag var på ett föredrag igår där en psykolog pratade på temat ”den nya mannen”. Psykologen arbetar med våldsförebyggande insatser för att hjälpa män att skapa ”en farstu”. Det vill säga en sekund, två sekunder, tio sekunder eller en minut innan de tar till våld. Vilka andra vägar än våld vore möjliga? Använda ord, gå därifrån eller kanske något annat? Måste en man försvara sig genom aggressivitet? Psykologen berättade vidare vilken otrolig förvåning många män kände när de fick tillgång till sitt språk och hur de märkte att de kunde vara man på många olika sätt.

Ja, även i den här texten kom männen att ta över kvinnornas utrymme. Men för mig är en viktig aspekt av feminism att patriarkala strukturer även skadar män. Det handlar inte ”bara” om lika lön utan så mycket mer. Vi behöver feminism för allas skull. För alla pojkar som biter ihop för att inte bli hånade om de gråter. För alla flickor som tror att det är deras ansvara att förhindra våldtäkter. För alla unga flickor och kvinnor som blir gravida mot deras vilja och sedan föder sina barn i rädsla, stress eller på flykt. För alla gamla tanter som har lägre pensioner än sina jämnåriga gubbar. För alla barn som inte får lära känna sina pappor ordentligt eftersom de jobbar övertid istället för att vara föräldralediga. För alla pappor som saknar sina barn. För alla tjejer som tar det som en komplimang när killar säger att de inte är som alla andra tjejer. För alla män som saknar nära vänner att prata med. För kvinnor som blir ifrågasatta för att de vill sminka sig eller raka benen. För kvinnor som blir ifrågasatta för att de inte vill sminka sig och inte vill raka benen …

Under åren har jag skrivit en hel del inlägg om kvinnor, kvinnlighet och närbesläktade ämnen så dagen till ära bjussar jag helt enkelt på en kvinnokavalkad. Mycket nöje!

figure-186080_1280

Vi börjar med en serie i tre delar om var alla gudinnor tog vägen? Del 1, del 2 och del 3.

Är kvinnor mer religiösa än män?

Om graviditeter, gravida kvinnor och förlossningar. Visdomsord från Knutby och från andra delar av världen. 

Sveriges första kvinnliga ärkebiskop! Och i England blev det tillåtet med kvinnliga biskopar. 

Om Maria Magdalena. Jesus favorit…tjej

Vem av föräldrarna lär vem av barnen om religiösa traditioner? 

Om två horaktiga (inte mitt ordval) systrar i Bibeln

Om Frälsningsarmén som rekordtidigt insåg att kvinnor också kan predika, minst lika bra som män. 

Om blusknäppning och kvinnors placering i kyrkan. 

Plogen i Knutby

För att förklara och tydliggöra hur makten var organiserad i Knutby användes bilden av en plog. Åsa är högst upp (eller längst fram, beroende på hur man ser det). Sen kommer hennes tre män Patrik, Urban och Helge. Därefter övriga pastorer och äldstebröder. Näst sist kommer teamledarna och allra sist bänknötarna, alltså församlingsmedlemmarna.

plogen

 

Under ett par år efter att Helge dömts till livstids fängelse fick han, hör och häpna, driva en blogg inifrån fängelset. Där svarar han på inkomna frågor och får fritt spelrum att förklara hur han tänker på olika saker. (Det måste väl ändå vara extremt ovanligt att en dömd mördare får ha ett forum där hen fritt kan kommentera och diskutera detaljer kring sitt brott?) Det är minst sagt spännande läsning, även om det såklart kräver ett par rejält slipade glasögon.

I ett inlägg från 2006 förklarar han plogen och dess innebörd så här. (All text nedan samt bilderna kommer från Helges blogg). Det gäller alltså en religiös församling med ungefär 90 medlemmar där i princip alla bor i samma lilla by. Inte ett stort företag. Bara en påminnelse.

En plog banar väg framåt. Den ena förklaringen på hierarkin kan därför ses som att Åsa går före oss andra, följt av ledare osv i den ordning som bilden visar. Det handlar då dels om att gå före i betydelsen att vara ett föredöme; de efterföljande ska då eftersträva att bli så lika dem som går före som möjligt. Åsa, som är mest helgad och ”kommit längst andligt” går då i spetsen.

Det handlar också om att ”bana väg” i den andliga striden. Åsa vinner segrar och möjliggör då för dem som kommer efter att vinna samma segrar. Det inte den framför dig vunnit seger över, kommer du inte själv att vinna seger över…

Det handlar slutligen om att gå före visionärt. ”Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar” (Ps 103:7 Folkbibeln). Gud talar inte till församlingens medlemmar om vilka vägar de ska gå som församling, utan till sin utvalda ledare. Därför måste Åsa gå i täten för att församlingen ska få se Guds gärningar. Det här angränsar till den andra förklaringen av hierarkin, som Åsa förmodligen inte lika öppet berättar om. Då är det inte längre en plog, utan en pyramid…

Om bilden istället för en plog ses som en pyramid, innebär det att det handlar om att vara över respektive under, istället för att gå före respektive följa efter. Åsa är alltså högst av alla i rang.

Hon kan därför ge befallningar som alla under henne då måste rätta sig efter. På samma sätt står alltså även lägre ledare över dem som är under dem i pyramiden.

För att få råd, hjälp, vägledning eller kunskap kan du fråga den som är högre än dig i rang. Det innebar också att du inte skulle vända dig t ex till Patrik, Urban eller Helge med saker som du kan ta med din teamledare. Naturligtvis gjordes undantag från detta, men det var den grundläggande ordning vi levde efter.

Jag har medvetet gjort ett något längre avstånd mellan ”Åsa” och ”Patrik – Urban – Helge” i bilden, än mellan de övriga stegen. Detta eftersom hon ju stod betydligt högre än alla andra, i en unik ställning, i egenskap av Jesu brud och ofelbar. Hennes ord fick absolut inte ifrågasättas och behövde inte ens prövas. I viss mån kunde det vi andra sa prövas, även om en lydnad förväntades även för vad vi sa. Ju högre i pyramiden, desto tyngre vägde ens ord. Det innebär också att om t ex Lotta frågat sin teamledare om något som hon då fått besked av denne om, men en pastor sen gav ett annat besked – då gällde pastorns ord och inte teamledarens. Det kunde ibland bli några turer innan Åsa gav det slutliga beskedet, om frågan fördes vidare uppåt…

En förebild för den här ordningen var Jetros råd till Mose i 2 Mos 18:13-26. Mose tillsätter ju där ledare; somliga över tio, somliga över femtio, somliga över hundra, somliga för tusen osv. På samma sätt skulle varje teamledare klara av ”de enklare målen”, medan de kunde gå vidare uppåt med svårare eller viktigare fall. Åsa skulle på det sättet slippa att ha direkt kontakt med varje enskild medlem, men hade ändå samma möjlighet att styra hela ”sitt folk”.

Den här hierarkin gällde alltså frågor om församlingens utveckling, visioner och verksamhet, men även frågor av privat karaktär för enskilda individer, som jag beskrivit i mitt första svar. Smått som stort kan ledaren ge besked om, och fullkomlig lydnad förväntas. Eftersom medlemmarna ständigt drivs både av en längtan efter att göra rätt och en rädsla för att göra fel, frågar de flesta om i stort sett allt innan de vågar fatta beslut eller agera.

Jag hoppas att det här kan ge en hyfsad förståelse för hur församlingens hierarki fungerar.

Kristi bruds svärfar. Inte en helt vanlig svärfar…

Gårdagens stora nyhet var såklart inte att den kristna världen inledde det månadslånga adventsfirandet utan att Kristi bruds svärfar lättade sitt hjärta i en intervju i Aftonbladet.

Aftonbladet skriver att Per-Arne tillsammans med pastor Kim Wincent bidrog ”i hög grad till att vitalisera den lilla men åldrade församlingen” och att ”En av de som lockades dit var den då 27-åriga Åsa Björk, barnbarn till den legendariske fri­kyrkopastorn Willis Säwe. Hon kom till Knutby efter att fått sparken från Uppsala pingstkyrka, där hon jobbat som ungdomspastor. Den karismatiska Åsa fick snabbt ett stort inflytande i sin nya församling. År 1993 blev hon pastor och året därpå gifte hon sig med Per-Arnes son Patrik. Successivt växte en ny och auktoritär ledning fram kring svärdottern.”

Ja, det stämmer. Men Per-Arne och Kim Wincents roller är lite väl nedtonade i artikeln, tycker jag. I praktiken var det de som rullade ut röda mattan för Åsa och gav henne fritt spelrum att utveckla församlingen, såväl organisatoriskt som teologiskt. I takt med att Åsa fick (och tog) allt större utrymme byttes medlemmarna ut. Åsa bodde hos makarna Waldau redan från början eftersom hon ”behövde vila upp sig” efter en skilsmässa och efter att ha fått sparken från Uppsala Pingstkyrka . Hon startade Träningsskolan och i egenskap av resande predikant mötte hon massa ungdomar och unga vuxna runt om i landet (främst på mindre orter) med en stark längtan efter att få vara kristen ännu mer och på ett större sätt. Det låter kanske som en konstigt beskrivning, men är ungefär så som de brukar beskriva det. De ville låta sin tro få en större och mer levande plats i sina liv och inte ”bara” vara kristna på söndagsförmiddagarna som deras föräldrar. De ville leva för Jesus, på riktigt.

lovsang-knutby

Jag kan förstå mycket av det. Att som ung vuxen (och kanske framförallt om man vuxit upp i en mindre församling i en mindre stad) känna en längtan efter att göra något större och mer spännande än det gamla vanliga, tråkiga som föräldrarna gjort i alla tider. Helt plötsligt dyker det upp en kvinna som SER mig och som förmedlar en kontroversiell och radikal teologi. Dessutom säger hon att hon valt ut just mig till att få komma och gå en träningsskola i den församling som det profeterats vilt om och att just jag kan få möjlighet att kanske få bli medlem hos dem. Åsa gav dem inte bara en gyllene biljett ut ur det gamla tråkiga hemmalivet utan också en möjlighet att få utvecklas och bli ”bättre” i sin tro. Efter att ha gått Träningsskolan stannar många kvar och blir medlemmar i församlingen. De hyr in sig i rum hos församlingsmedlemmar och deras vardag kommer snabbt att helt kretsa kring församlingslivet. Trots att de inte har stora inkomster förväntas de betala tionde och bidra till presenter och resor till pastorerna för att visa kärlek och uppmuntran. Även det kan jag förstå, om det presenteras som en övning i att vara osjälvisk och kärleksfull.  Att vara en egoist är fult. Att min ledare däremot vill ha dyra presenter och resor är inte ett uttryck för hens egoism utan en möjlighet för mig att visa kärlek. Det ska jag vara tacksam för. Om jag ifrågasätter eller tvivlar är det för att jag låtit djävulen få fäste i mig. Då ska jag tillrättavisas eller sättas i tukt.

Per-Arne var äldstebroder och Kim Wincent var pastor och jag kan även förstå den glädje och förväntan de kunde känna över att se sin slumrande församling väckas till liv och fyllas av allt fler arbetsvilliga och lydiga ungdomar. Men på vägen blev fartblindheten cementerad i lydnad och fruktan. Åsa ska bestämma allt och så ska det vara. Istället för en pastor ska församlingen ha sex stycken. Lönerna ska höjas och programmet intensifieras.

Fyra av de sex pastorerna; Kim Wincent, Peter Gembäck, Åsa Waldau och Emma Gembäck.
Fyra av de sex pastorerna; Kim Wincent, Peter Gembäck, Åsa Waldau och Emma Gembäck. I bakgrunden syns det hus Helge Fossmo bodde i tillsammans med sin familj och Barnflickan.

Att Per-Arne som tillsammans med sin fru Gun-Britt gick ur församlingen 2011 nu väljer att tala ut i Aftonbladet är stort. Men jag tycker som sagt att de i intervjun missar flera väldigt viktiga poänger. Per-Arne är inte bara Kristi bruds svärfar och en av de som möjliggjorde hennes maktövertagande. Han är också pappa till ”Nettan”, den kvinna som var Helge Fossmos älskarinna och svärfar till Daniel Linde, mannen som skottskadades svårt men överlevde. I hans hus har flera församlingsmedlemmar hyrt in sig under åren och dottern Nettan bodde där mycket under tiden före mordet och mordförsöket eftersom hennes äktenskap var dåligt. Per-Arne var tillsammans med Helge Fossmo de första som ringdes in för att komma till Daniel Lindes sovrum efter att han blivit skjuten under mordnatten.  Per-Arne har alltså bokstavligt talat under många år befunnit sig mitt i stormens öga och har självklart långt mycket mer att berätta än det som kommer fram i intervjun i Aftonbladet. Den är intressant, men det mest intressanta kommer såklart inte fram. Han säger saker som att det tog flera år innan han insåg vad som pågått. ”Det var först när vi själva blev utsatta som jag förstod att avhopparna och kritikerna haft helt rätt” och att han ”var så pass påverkad, nästan hjärntvättad, att jag ljög för er journalister för att skydda församlingen och min familj.” Det är ju egentligen ganska förväntade saker att säga av en man som lämnat församlingen och nu tydligt vill markera sitt avståndstagande och sin ansvarsmässiga mognad gentemot dess historia. Jag är också rätt säker på att fler medlemmar (nuvarande och före detta) kommer att känna ett behov av att tala ut i media. Det ser jag såklart fram emot. Men jag önskar att de får svara på lite svårare frågor som inte bara är en uppdaterad version av det de sa 2004 när de över en natt gick från att försvara till att förkasta Helge.

Bild från Aftonbladets webb
Bild från Aftonbladets webb

Jag har tidigare haft en teori om att det skulle krävas enormt mycket för att församlingen ska vända ryggen åt ännu en ledare. Helt enkelt för att det finns gränser för hur många gånger man orkar erkänna för sig själv och andra att man misstagit sig så brutalt. Helge. Åsa. Urban. De tre högsta ledarna har fallit hårt från sina piedestaler. Vad säger det om mig? Jag som stått bakom, försvarat, litat på och anförtrott mig. Jag trodde att det var Guds röst jag hörde. Hur ska jag någonsin våga lita på den rösten igen?asahelgeurban

Nu är jag såklart väldigt nyfiken på vad alla ni läsare tror kommer att hända i Knutby. Jag ser på statistiken att ni är väldigt (väldigt!) många och jag märker att intresset för Knutby är stort. Vad tror ni, vad kommer att hända nu i Knutby?

Oj oj oj! Är det nu knutbyskeppet sjunker? Del 1

Stora nyheter. Åsa Waldau ( även känd som Kristi brud) och pastorn Urban Fält har lämnat församlingen i Knutby Filadelfia. Inte bara det. Urban har avsatts som pastor eftersom han enligt en annan av församlingens pastorer  Peter Gembäck ”missbrukat sitt ämbete”. I samma intervju (i tidningen Dagen) talar Gembäck ut om Urban, om församlingen, framtiden och om ”kristi brud-läran”.

Peter Gembäck förklarar vidare att:

– Han avsattes som pastor. Vi kände att det som framkommit var så pass graverande att han var tvungen att lämna sin position.

– Det har varit ett maktmissbruk för eget intresse.

– Han har trampat på människor på ett graverande sätt i själavårdssamtal. Han har byggt upp en kultur kring sig som varit direkt ohälsosam. Människor har varit rädda för honom. Jag skulle till och med säga att han har missbrukat Herren sin Guds namn.

Det är stora ord från vem som helst, vem framförallt för Peter Gembäck som under de nästan 13 år jag följt honom och hans uttalanden i media aldrig uttalat sig så hårt. Framförallt i de fall där kritik skulle kunna kasta en dålig skugga på honom själv och på församlingen. Men nu är det en helt annan ton. Jo, det har funnits ett undantag i Gembäcks kritik. Helge Fossmo. (Men först efter det att Helges älskarinna blivit släppt från häktet och erkänt att de varit ett par. Då svängde opinionen kraftigt och församlingen gick från att försvara till att demonisera sin före detta pastor, bästis och ledare).

Men tillbaka till nyheterna. Ni kanske minns att jag flaggade för ett nytt och pågående drama redan för några veckor sen, då jag kommenterade Åsa och Patrik Waldaus skilsmässa?  Jag ifrågasatte då om det var en slump att även den man som utmålats som Åsas älskare under många år i samma veva helt försvunnit från församlingens officiella kanaler, eller om det fanns något samband. Mannen i fråga var såklart Urban Fält och nu har alltså båda lämnat/tvingats lämna såväl församlingen som orten.

asa-wurban

I samma intervju säger Peter Gembäck också:

– Stora delar av det som varit osunt kring Urban har också hängt ihop med Åsa Waldau

– Det har varit en osund kultur kring henne som vi kände att vi måste göra upp med

Ja. Det vet vi väl? Så vad är det som har hänt nu? Att det funnits en osund kultur kring Åsa är ju ingen nyhet. Det var ju det Sara Svensson (Barnflickan) reagerade på redan 2001 och som ledde till utfrysningen av henne. Att Åsa och Urban har haft en sexuell relation utanför sina respektive äktenskap är ju heller ingen nyhet. Inte heller att ledarskapet i Knutby inte tillåtit ifrågasättanden eller att medlemmarna i mycket låg utsträckning haft möjlighet att tänka själva, träffa sina familjer och helt enkelt vara ”fria i sin tro”. Nyheten är att Peter Gembäck, i egenskap av församlingen företrädare utåt, nu öppet berättar att även han (och fler med honom, verkar det som) upptäckt det. Så vad är det som har hänt? Jag har några teorier, men tänkte att jag först ska ta er med på en kortfattad sammanfattning om vad som egentligen har hänt i Knutby under åren.

knutbyskulthelge-och-sara

Detta har hänt:

1992. Åsa Waldau tvingas lämna sin tjänst i Uppsala Pingstkyrka eftersom hon haft ”opassande relationer med ungdomarna”. Hon flyttar hem till makarna Waldau och deras son Patrik, då 16 år, i Knutby och gifter sig senare med honom. Året därpå anställs Åsa  som pastor i den helt vanliga, lite slumrande pingstförsamling Waldaus är medlemmar i  och blir allt mer tongivande. Under de kommande åren kommer gamla medlemmar att sluta och nya att strömma till.

1997. Träningsskolan drar igång på allvar och nyfikna människor, främst unga vuxna, rekryteras och handplockas från andra församlingar runt om i landet under de kommande åren. Sara Svensson är en av dem. Helge Fossmo rekryteras direkt av Åsa till en pastorstjänst och han, frun Heléne och deras två barn flyttar till församlingen.

1998. Församlingen antar nya stadgar som innebär ett teokratiska styre. Det innebär att ledarna, inte Bibeln, avgör med hjälp av den Helige Ande vad som är Guds regler. Församlingen får allt tydligare sekteristiska drag.

1999. Åsa förlovar sig med Jesus. Sara Svensson flyttar till Knutby. Helge och Sara blir vänner och det sägs att de utgör en speciellt viktig sköld i att beskydda Åsa mot djävulen.  Även Åsas lillasyster Alexandra som precis tagit studenten flyttar till Knutby. Alexandra blir tillsammans med en församlingsmedlem, Alexander, men deras förhållande är dåligt. Åsa klagar öppet på Heléne Fossmo i en predikan inför församlingen, rensar ut hennes garderob eftersom den är ”ful och omodern” och berättar att depressioner, som Heléne lider av, är av Satan. Åsa blir på allvar Jesu brud och Helge utför ställföreträdande sexuella handlingar åt Jesus med henne. Den 18 december hittas Heléne död i badkaret. Hon har en dödlig skallskada som inte kan förklaras och en dödligt hög dos smärtstillande tabletter i kroppen, som hon inte fått i sig genom att svälja dem. Helge och Åsa förfalskar obduktionsprotokollet. Peter Gembäck skrubbar bort blodet i badrummet. Dödsfallet skrivs av som en olycka. Den 19 december säger Alexander till Helge att Gud har sagt att Alexandra och Helge ska gifta sig. En vecka senare meddelar även Åsa att det är bestämt.

2000. Tirsaprofetian skrivs ner av Åsa. Åsas man Patrik blir kär i en annan kvinna. Helges och Åsas relation blir svagare. Alexandra och Helge gifter sig. Urban Fält och hans fru S kommer till Knutby. Urban och Åsa utvecklar en relation med sexuella och andliga rollspel där han är Jesus och hon är hans brud.  Åsa får veta att hon ska dö eftersom Jesus längtar så mycket efter henne och hon är så ren. Församlingen ber för att hon ska få ”komma hem”. Hon lever från och med nu i avskildhet för att göra sig redo. Åsa blir uppassad i allt från att städa, tvätta och laga mat, till att smörja in sig efter duschen. Helges och Saras vänskap fördjupas.

2001. Åsa krönts till drottning. Sara och Åsa står nära varandra och Sara har en hög position i hierarkin. Sara och Helge inleder en sexuell relation och hon flyttar in hos honom i hans sovrum för att ”bistå i den andliga kampen”. Alexandra får sova i gästrummet på nedervåningen. Helge får ett mejl med en profetia som förutspår  fler dödsfall. Sara ifrågasätter att Åsa skulle stå närmare Gud än någon annan. Sara sätts i tukt och får inte vara med i församlingens aktiviteter. Hon och Helge får veta att deras relation är fel och att det inte kommer att bli de två i slutändan, vilket de dittills fått grönt ljus för från ledningen. Sara ska trots detta bo kvar i Helges sovrum för att han ska kunna motstå frestelsen. Det kan han inte. De fortsätter sin relation och han berättar för henne att hon är vidrig men att han ändå vill vara med henne. Sara blir besatt av tanken på att bli ren och får nåd. Helge är hennes enda kontakt med omvärlden.

2003. Den 8 november försöker Sara döda Alexandra med en hammare. Sara får lämna Knutby. Händelsen anmäls inte till polisen. Varken Sara eller Alexandra får vård.

2004. Den 10 januari. Alexandra skjuts till döds i sin säng. Grannen Daniel Linde skottskadas allvarligt, men överlever. Urbans fru S hittar Alexandra död. Helge följer med Daniel i ambulansen, eftersom Daniel vill det. Sara förhörs av polis samma kväll och grips dagen efter, misstänkt för mord och mordförsök. Sara tar på sig allt själv. Senare grips även Helge och hans älskarinna (Daniel Lindes fru). Hon släpps senare. När hon erkänner sin relation med Helge för församlingen åker församlingsmedlemmar in till polisen för att totalt ändra sina vittnesuppgifter. Tingsrätten dömer Helge till livstids fängelse för delaktighet i mord och mordförsök på Alexandra respektive Daniel. Han frias på åtalspunkten om mord på Heléne. Sara döms till psykiatrisk behandling med särskilt utskrivningsprövning för mord och två mordförsök. Hovrätten fastställer senare Tingsrättens dom. I augusti intervjuas Åsa Waldau av Stina Dabrowski och visar henne runt i ”mordhuset”. För många av medlemmarna är detta första gången de ser Åsa efter mordnatten.

sannas-kudde

2007. Jorden ska enligt församlingen gå under, men gör inte det. Åsa släpper självbiografin ”Kristi brud-  vem kan man lita på?” på Bert Karlssons förlag.  

2009. Åsa slutar som pastor och fokuserar nu på att måla, sjunga och inreda. Fram tills nu har hon avlönats av församlingen, trots att hon inte utfört några för en pastor vanliga arbetsuppgifter på nio år.

2009-2016. Församlingsarbetet rullar på under Peter Gembäcks ledarskap. De bygger ett nytt församlingshus, ordnar massor av aktiviteter, däribland populära musikkvällar, julkonserter och musikaler där Urban Fält är den givna stjärnan på scen. Åsa syns i olika tv-sammanhang, spelar in skivor och säljer sina tavlor på Tradera, men får inte riktigt den stora konstnärskarriären att lossna. Gamla medlemmar och nyckelpersoner lämnar församlingen. De barn som växte upp under de dramatiska händelserna är nu unga vuxna som själva ska ge sig ut i livet.

2016. Åsa och Patrik Waldau skiljer sig. Hon och Urban Fält lämnar församlingen. Peter Gembäck talar ut i Dagen.

Det var en kort sammanfattning, som ändå blev ganska lång. Vad tänker ni om allt detta? Verkar det som en miljö där tankemönster och galenskaper uppstår helt av sig själva? Kommer församlingen att överleva? Jag avslutar med ett till citat från Peter Gembäck.

– Det som skedde 2004 var att vi blev rädda, och rädsla ska inte styra Guds församling. Rädsla gör att man vill få kontroll över saker, och kontroll är inte bra. Vi måste våga släppa Knutby Filadelfia till Gud, att antingen har det med Dig att göra och då kommer det att bestå, eller så har det inte med Dig att göra, och då faller det.

Jag återkommer inom kort med mina funderingar och hypoteser kring vad som kan ha hänt. Ställ gärna frågor eller dela dina tankar, antingen här eller på Rellobloggens Facebooksida.