Etikettarkiv: Knutby

Så vad sa GW egentligen?

Ja, inte så mycket faktiskt. Jag ska börja med att erkänna att jag inte hade sett programmet GW:s mord tidigare. Mest för att jag sällan kollar på TV4 pga all reklam. Men Veckans brott är jag varmt trogen och känner ju väl till hans stil och sätt. Så vad har jag då för intryck och tankar, nu när jag tagit den första jungfrufärden på hans mordskepp?

Till att börja med hade jag hoppats att programmet skulle innehålla någon slags analys eller teori. Nu var det mest en spännande dramatisering i stil med ”de 10 värsta flygkrascherna”, ”kvinnor som mördar” och liknande kvalitets-tv. Han redogjorde steg för steg för händelseförloppet under mordnatten och beskrev även händelserna kring pastorns första frus död i badkaret, Hammarnatten och hur Sara försökt få tag på ett vapen. Men i övrigt var tidslinjen väldigt komprimerad och fokus låg på mordet och mordförsöket.

Och det är där problemet med programmet och hela dess avsaknad av analys ligger, tycker jag. Jag förstår att de inte kan få med allt, men när viktiga bitar faller bort blir det onödigt platt. De missade ju liksom hela plotten! Som är…? Jo, i en mening: Sara, Helge och alla inblandade i dramat levde i en teologisk kontext där det blev naturligt för Sara att döda för att få Guds nåd. Nu behöver jag förmodligen vara lite övertydlig en stund. Nej, jag menar inte att vem som helst av medlemmarna hade kunnat döda eller att vem som helst tycker att det var en småsak att göra det. Jag menar att kontexten gjorde en så främmande och avskyvärd handling som att döda sina vänner till något som var fullt logiskt och rimligt. Allt enligt den rådande teologin.

lovsc3a5ng-knutby

När GW föreslår att Helge väl bara hade kunnat skilja sig eller fortsätta med sitt dubbelliv (trippelliv) missar han de teologiska aspekterna och ser bara saken med vanliga, profana ögon. Programmet heter GW:s mord så kanske är det väntat att det är just på morden som fokus ligger. Men de skedde inte i ett vakuum. Varför måste Helene, Alexandra och Daniel dö? Varför samlades församlingsmedlemmarna under flera års tid för att ”be Åsa hem” (en omskrivning för att Åsa skulle få dö)? Varför var Åsa så övertygad om att hon skulle dö och varför var det en avgörande teologisk poäng i församlingen? Varför gick fler medlemmar och oroade sig för att de också skulle dö? I viss mån är det väl rent mänskligt att gå och noja kring sin egen kommande död, men döden kom att få en huvudroll i Knutbyläran och det är den som ger svar på många av frågorna ovan. Det är den största pusselbiten i att förstå hur och varför Knutbymorden kunde ske. Att Helge inte ville, vågade eller orkade skilja sig är en så grund analys att jag blir matt.

En mycket stor del av det teologiska ansvaret kring läran bär som ni säkert har förstått Åsa Waldau, Kristi brud. Men också den fanclub som först gav och sedan fortsatte ge henne en sådan oerhört stor makt i församlingen. Bland de som gjorde hennes Knutbykarriär möjlig finns hennes svärfar Per-Arne Waldau och Kim Wincent. Och såklart en församling som så gärna ville tro att just de tillhörde de utvaldas skara.

knutby3
Åsa och Patrik Waldau 

Tillbaka till gårdagens tv-program. Här är mina mest irriterande irritationsmoment:

Första frun var drogad när hon dog

När de tar upp första frun Helenes död missar de att berätta att den dödliga dos av  Dextropropoxifen (en narkotikaklassad opioid som slutade säljas i Sverige 2011) hon fått i sig inte hade tagits oralt, som tabletter. Den hade istället injicerats direkt i blodet eller intagits vaginalt eller analt.

Barnflickan var inte barnflicka

GW (och alla annan media) pratar genomgående om Sara som om hon vore anställd som barnflicka. Det var hon aldrig. Däremot flyttade hon in för att ”hjälpa till”, men det vara snarare Helge som behövde den hjälpen. Inte de tre barnen. Men tiden kom hon att ta över allt fler av hushållssysslorna, till frun Alexandras förtret. Hon och Helge valde nya gardiner, köpte husgeråd etc. men i egenskap av det lyckliga kärleksparet, inte den anställda pigan. Sara betalade oftast för inköpen. Dessutom betalade hon hyra varje månad för att få bo där. När hon greps den 11 januari 2004 var i princip hela hennes arv från mamman slut.

Det heliga sexet var unikt

GW får det att låta som om det sex Helge ”behövde för att vinna över Satan i den andliga kampen” skedde med alla tre kvinnorna i hans liv, dvs Sara, Alexandra och Nettan. Men det andliga sexet hade han bara med Sara. Det är en teologiskt, sociologiskt och psykologiskt en mycket viktig poäng. Den andliga kamp de förde tillsammans var unik för just dem. Det var livsnödvändigt att Sara fanns till hands för Helge dygnet runt. Hennes renhet var avgörande för Helge. Med tiden kom det andliga sexet att ersättas med ”vanligt sex” och den starka förälskelse Helge känt för Sara övergick till Nettan som han ”bara” hade ”vanligt sex” med.

Bevisen stämmer inte

Men mitt största problem, vilket jag också flaggade för i mitt inlägg igår, gäller de skott som dödade Alexandra. Obduktionen har visat två lite konstiga saker. 1) Det kom inget blod från det skott som träffade Alexandra i höften. Hon var alltså redan död när hon blev skjuten där. 2) De skott som träffade Alexandra i huvudet var så kallade påsittande skott. Personen som sköt måste ha krupit upp i sängen och ha suttit över Alexandra samtidigt som hen sköt. Enligt Saras vittnesmål sköt hon alla tre skotten från 1,5 meters avstånd. Först i höften och sedan i huvudet.

Sara rekonst
Bild från Polisens rekonstruktion av mordnatten med Sara Svensson

GW brukar ju vara sjukt petig med sådana saker (med rätta!), så hur kan han och redaktionen missa en så avgörande sak?

Var det verkligen Sara som sköt Alexandra och Daniel? Sköt hon i så fall alla skott, eller kanske bara det som tog i Alexandras höft? Läsaren Sue ställde en fråga och undrade om Daniel identifierade Sara som skytten. Nej, det gjorde han aldrig. Det allra första polisförhöret som hölls med Daniel ägde rum ganska exakt 12 timmar efter att han blivit skjuten. Han ligger allvarligt skadad på Akademiska sjukhuset i Uppsala och kan endast svara genom att nicka, skaka på huvudet eller skriva. Daniel beskriver att han öppnat sin sovrumsdörr och sett en ”maskerad person med en pistol”. Han beskriver vidare personen i termer av ”han” eller ”den” och säger att han inte känner igen skytten, men bedömer att hen eventuellt var något kortare än han själv (175 cm) och ungefär av samma kroppsstorlek. Det är när polisens upptäcker skoavtryck i storlek 38 som de börjar misstänka att skytten skulle kunna vara en kvinna. Och ganska snabbt börjar medlemmar berätta om den tidigare barnflickan som fått lämna församlingen. Men nej, ingen utpekande av Daniel.

Så varför säger Sara som hon gör? Kanske mindes hon fel eller kanske kändes det för makabert att berätta hur hon skjutit sin vän på så nära håll? Så kan det förstås vara. Men det är en ganska stor skillnad mellan det hon berättar och det den tekniska bevisningen faktiskt avslöjar. Kanske var det någon annan som sköt Alexandra och kanske fick Sara ”bara” avlossa det sista skottet för att bli delaktig? Vad tror ni? Det finns även fler detaljer i den tekniska bevisningen som talar mot Sara som skytt, men det ska jag grotta ner mig i i ett annat inlägg.

Här har jag förresten skrivit tidigare om Sara och om det uppdrag hon upplevde sig ha fått från Gud. (Jag väljer att använda hennes ”smeknamn” Barnflickan här i bloggen eftersom det är så allmänt känt, trots att det alltså egentligen inte är korrekt).

Saras-lilla-lapp
En sida ur Saras dagbok från tiden innan mordet. ”Drottningen” syftar på Åsa Waldau. Konungen är Gud. 

Vad det gäller utredningen kring Helenes död i badkaret var den, precis som de tar upp i programmet, ett skämt. Jag tror bestämt att jag måste skriva lite om det nu snart… Det finns minst sagt många frågetecken kring hennes död, som alltså ägde rum i december 1999. Då stod församlingen på många sätt i en helt annan situation, vilket gör den teologiska inramningen kring henne död ännu mer intressant.

En sak är säker. Knutbyfallet intresserar och berör. Igår slog bloggen ett nytt besöksrekord och jag är helt chockad (och väldigt glad!) över hur många ni är som hittar hit. Jag får en del frågor och kommentarer och det är alltid lika roligt. Skriv gärna fler och följ Rellobloggen på Facebook för att vara säkra på att inte missa något nytt!

Annonser

GW om Knutby

Ikväll ska tydligen Leif GW prata om Knutby i hans program GW:s mord. (Rolig och missvisande titel förresten…) Tror tyvärr inte att han kommer med nåt nytt, varken på fakta- eller analysfronten. När han tog upp fallet på Veckans brott fick jag faktiskt en liten förtroendekris eftersom han tog fel på flera detaljer. Men jag ska förstås kolla ikväll och håller tummarna för  att nåt nytt kommer fram. 

En sak som förbryllar mig är att han inte alls (hittills) problematiserat att det är så lite i bevisningen som styrker att det faktiskt var Sara (barnflickan) som sköt Alexandra och Daniel. Förutom hennes egna erkännanden då. Men det brukar ju sällan vara tillräckligt. (Tänk på alla som erkänt att de dödat Olof Palme till exempel). 

Men som sagt, det kanske blir andra bullar ikväll. Ska ni kolla? 


(Har ni förresten sett att Åsa och Patrik Waldaus hus ska säljas? Hoppas Jesus fått flyttkortet så han vet att han ska göra sin motsolsentré i Nora istället, sen när han kommer tillbaka till jorden). 

Knutbyskeppet sjunker, del 2

Ni kanske har trott att Knutby inte intresserar mig längre och att det är därför jag inte skrivit så mycket under den senaste tiden. Trots att det minst sagt funnits material! Paradoxalt nog har min tystnad berott just på det. Jag har alltid försökt att vara noga med att ha belägg för det jag skriver och i dagsläget är det många obekräftade rykten som surrar och jag har helt enkelt velat få mer kött på de berömda benen. Men det behöver ju inte innebära radiotystnad, så jag kör på och tänkte berätta lite om mannen som varit församlingens ansikte utåt sedan 2004. (Del 1 i samma serie finns att läsa här. Där finns även en tidslinje med en ”detta har hänt-sammanfattning” för den som vill friska upp minnet).

PG1

I slutet av mars gick alltså Peter Gembäck ut och berättade att han sagt upp sig från sin tjänst som pastor i Knutby Filadelfia. Det innebär att han efter 16 år som pastor i församlingen nu ska bli en ”vanlig medlem”. Men en aktivt passiv sådant, som Peter själv kallar det. Hans avhopp känns både helt väntat och samtidigt lite oväntat. Han har ju sedan 2004 varit den stora Knutbyriddaren som försvarat och förklarat medan andra lämnat, ifrågasatt och kritiserat.

Peter kom till Knutby 1997 efter att två år tidigare ha lärt känna makarna Helge och Heléne Fossmo på bibelskolan i Kristinehamn och 2001 blev han pastor i församlingen. År 2003, året innan mordet och mordförsöket, hade församlingen med då 82 vuxna medlemmar sex anställda pastorer som skulle avlönas genom medlemmarnas ekonomiska gåvor. Personaltätheten var, som ni säkert förstår, extremt hög jämfört med andra församlingar. Pastorsgänget bestod 2003 av Helge Fossmo (pastor samt föreståndare), Åsa Waldau (jobbade inte med församlingsarbete alls från 2000, men fick ändå full lön), Kim Wincent (pastor och tidigare föreståndare), Peter Gembäck, Emma Gembäck (deltidstjänst, ansvarig för Träningsskolan) samt Johan Grimborg som tillsammans med frun Malin ansvarade för församlingsverksamheten i Rimbo.

Pg2
Kim, Peter, Åsa och Emma poserar framför huset där Alexandra dog.

Som svar på kritik om att församlingen arrangerat äktenskap mellan unga medlemmar har Peter skojande svarat att det enda äktenskap som arrangerats i församlingen är det mellan honom och hans fru. Avhoppare delar inte den bilden, utan menar att de varit betydligt fler. På temat äktenskap och äktenskapligt samliv har han även hållit i en väldigt uppmärksammad predikan med klassiska uppmaningar som att fruar ”inte ska ligga som en pinne i sängen” eller skylla på huvudvärk, utan tänka mer på vad männen vill och behöver inom det sexuella området. Peter själv har sagt att det inte var meningen att hans predikningar skulle bli så kända, men har ändå försvarat dem genom att betona hur bra det är att en pastor vågar tala om sex så att de oerfarna medlemmarna blir mer frigjorda. Här är några utdrag, take it away pastorn!

Du som kvinna, var inte en pinne i sängen. Ligg inte där och tyck ”åh, vad jobbigt det här är”. Det är inte orent, det är rent! Var inte så livrädd för lusta. Du är väl frälst?

Och det är så här. Var inte så egoistisk. Se inte på din man som den där som drivs av så mycket sexualdrift och vill jämt. Och vill han jämt, så ge honom det då! Det kan du väl bjuda på? Det är väl inga problem? Om han blir så glad av det, om han vill så ofta- så ge honom det då! Det lider väl inte du av, så jobbigt är det väl inte?

Unknown

Peter var även mycket nära kollega och vän med såväl Helge som Åsa och var den som Helge först ringde till efter att han (enligt egen utsago) hade hittat sin fru Heléne död i badkaret. Peter städade sedan bort Helénes blod från badkaret, efter att hon förts iväg med ambulans. Den städningen omöjliggjorde en teknisk undersökning.  Han slängde även de handdukar han använde att städa med samt det sönderrivna nattlinne Heléne hade haft på sig i badkaret. (OBS! Bilden är från polisens rekonstruktion och visar alltså inte den döda Heléne!)

Under polisförhör dagarna efter Helénes död 1999 och vid förhör den 10 februari 2004, exakt en månad efter mordet och mordförsöket säger Peter att han inte tror att Heléne begått självmord. Han tror heller inte att Helge eller någon annan haft något med hennes död att göra, utan att det måste ha varit en olyckshändelse. Sex dagar senare kommer Peter in till polisen igen för att självmant berätta mer. Han har nämligen fått fler minnen, vilka alla talar till Helges nackdel. Han minns nu att Helge och Alexandra bråkat, att Helge betett sig konstigt och varit olik sig själv under kvällen före Alexandras död. Att Peters minnen kommer tillbaka är kanske ingen slump. Kvällen innan han kommer in till polisen för att komplettera sina vittnesmål har han och resten av församlingen fått veta att Helge haft en affär med Nettan. Kvinnan som var gift med Daniel Linde, syster till Patrik Waldau, svägerska till Kristi brud och dotter till Per-Arne Waldau. Peter Gembäck är inte ensam om att plötsligt få nya minnen. Dagen efter att otrohetsaffären avslöjats åker ett stort gäng från Knutby in till Uppsala för att berätta mer. I de tidiga förhören hade de varken sett, hört eller lagt märke till något konstigt och allt var väldigt normalt på alla sätt. Men senare vittnar de om att de blivit lurade av Helge, men nu vaknat upp och nu ser allt med klara ögon.

2004 klev Peter Gembäck in som ledare och blev församlingens ansikte utåt och antalet pastorer bantades sakta men säkert ner. Församlingen startade ett spa 2005 och fick faktiskt fler medlemmar. Alla var eniga om att Helge var det ruttna äpplet och utan honom var församlingen jättefrisk. De byggde en ny pampig församlingslokal, ordnade proffsiga musikcaféer på fredagskvällarna, fixade en sjungande flashmob på Arlanda, Åsa Waldau skrev en bok, gav ut skivor, var med i massor av tv-program och församlingen jobbade hårt för att putsa upp sitt skamfilade rykte. Peter har varit en av dem som å det ihärdigaste försvarat Åsa och hela tiden hävdat att det bara var Helge som var den farliga, onda och dumma. Så snurrade allt på under 12 år, men det skulle visa sig att allt inte var så normalt ändå.

25 mars 2005 Åsa öppnar spa
Åsa Waldau har berättat hur idén att starta ett spa var hennes. Här fixar hon och Maria Larsson  (kvinnan som pekats ut som Patrik Waldaus mångåriga älskarinna) håret på den kvinna som idag är gift med A. Han var tidigare förlovad med Alexandra (kvinnan som mördades), men strax efter att Heléne dött bröt hon förlovningen med A eftersom att hon och Helge var mer rätt för varandra.

 

Massor av brudar

Idag ”firar” vi kvinnodagen och jag känner mig rätt trött och orkeslös. Hur kan det fortfarande vara så ojämställt mellan könen (jaja, vi må vara bäst i världen osv men det kom ihåg att bäst inte = tillräckligt bra). I världshistorien, religionerna, mitt eget liv… ja överallt kryllar det av fantastiska kvinnor som fått stå tillbaka för att någon medioker man klampat sig fram och tagit upp all plats. Jag var på ett föredrag igår där en psykolog pratade på temat ”den nya mannen”. Psykologen arbetar med våldsförebyggande insatser för att hjälpa män att skapa ”en farstu”. Det vill säga en sekund, två sekunder, tio sekunder eller en minut innan de tar till våld. Vilka andra vägar än våld vore möjliga? Använda ord, gå därifrån eller kanske något annat? Måste en man försvara sig genom aggressivitet? Psykologen berättade vidare vilken otrolig förvåning många män kände när de fick tillgång till sitt språk och hur de märkte att de kunde vara man på många olika sätt.

Ja, även i den här texten kom männen att ta över kvinnornas utrymme. Men för mig är en viktig aspekt av feminism att patriarkala strukturer även skadar män. Det handlar inte ”bara” om lika lön utan så mycket mer. Vi behöver feminism för allas skull. För alla pojkar som biter ihop för att inte bli hånade om de gråter. För alla flickor som tror att det är deras ansvara att förhindra våldtäkter. För alla unga flickor och kvinnor som blir gravida mot deras vilja och sedan föder sina barn i rädsla, stress eller på flykt. För alla gamla tanter som har lägre pensioner än sina jämnåriga gubbar. För alla barn som inte får lära känna sina pappor ordentligt eftersom de jobbar övertid istället för att vara föräldralediga. För alla pappor som saknar sina barn. För alla tjejer som tar det som en komplimang när killar säger att de inte är som alla andra tjejer. För alla män som saknar nära vänner att prata med. För kvinnor som blir ifrågasatta för att de vill sminka sig eller raka benen. För kvinnor som blir ifrågasatta för att de inte vill sminka sig och inte vill raka benen …

Under åren har jag skrivit en hel del inlägg om kvinnor, kvinnlighet och närbesläktade ämnen så dagen till ära bjussar jag helt enkelt på en kvinnokavalkad. Mycket nöje!

figure-186080_1280

Vi börjar med en serie i tre delar om var alla gudinnor tog vägen? Del 1, del 2 och del 3.

Är kvinnor mer religiösa än män?

Om graviditeter, gravida kvinnor och förlossningar. Visdomsord från Knutby och från andra delar av världen. 

Sveriges första kvinnliga ärkebiskop! Och i England blev det tillåtet med kvinnliga biskopar. 

Om Maria Magdalena. Jesus favorit…tjej

Vem av föräldrarna lär vem av barnen om religiösa traditioner? 

Om två horaktiga (inte mitt ordval) systrar i Bibeln

Om Frälsningsarmén som rekordtidigt insåg att kvinnor också kan predika, minst lika bra som män. 

Om blusknäppning och kvinnors placering i kyrkan. 

Plogen i Knutby

För att förklara och tydliggöra hur makten var organiserad i Knutby användes bilden av en plog. Åsa är högst upp (eller längst fram, beroende på hur man ser det). Sen kommer hennes tre män Patrik, Urban och Helge. Därefter övriga pastorer och äldstebröder. Näst sist kommer teamledarna och allra sist bänknötarna, alltså församlingsmedlemmarna.

plogen

 

Under ett par år efter att Helge dömts till livstids fängelse fick han, hör och häpna, driva en blogg inifrån fängelset. Där svarar han på inkomna frågor och får fritt spelrum att förklara hur han tänker på olika saker. (Det måste väl ändå vara extremt ovanligt att en dömd mördare får ha ett forum där hen fritt kan kommentera och diskutera detaljer kring sitt brott?) Det är minst sagt spännande läsning, även om det såklart kräver ett par rejält slipade glasögon.

I ett inlägg från 2006 förklarar han plogen och dess innebörd så här. (All text nedan samt bilderna kommer från Helges blogg). Det gäller alltså en religiös församling med ungefär 90 medlemmar där i princip alla bor i samma lilla by. Inte ett stort företag. Bara en påminnelse.

En plog banar väg framåt. Den ena förklaringen på hierarkin kan därför ses som att Åsa går före oss andra, följt av ledare osv i den ordning som bilden visar. Det handlar då dels om att gå före i betydelsen att vara ett föredöme; de efterföljande ska då eftersträva att bli så lika dem som går före som möjligt. Åsa, som är mest helgad och ”kommit längst andligt” går då i spetsen.

Det handlar också om att ”bana väg” i den andliga striden. Åsa vinner segrar och möjliggör då för dem som kommer efter att vinna samma segrar. Det inte den framför dig vunnit seger över, kommer du inte själv att vinna seger över…

Det handlar slutligen om att gå före visionärt. ”Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar” (Ps 103:7 Folkbibeln). Gud talar inte till församlingens medlemmar om vilka vägar de ska gå som församling, utan till sin utvalda ledare. Därför måste Åsa gå i täten för att församlingen ska få se Guds gärningar. Det här angränsar till den andra förklaringen av hierarkin, som Åsa förmodligen inte lika öppet berättar om. Då är det inte längre en plog, utan en pyramid…

Om bilden istället för en plog ses som en pyramid, innebär det att det handlar om att vara över respektive under, istället för att gå före respektive följa efter. Åsa är alltså högst av alla i rang.

Hon kan därför ge befallningar som alla under henne då måste rätta sig efter. På samma sätt står alltså även lägre ledare över dem som är under dem i pyramiden.

För att få råd, hjälp, vägledning eller kunskap kan du fråga den som är högre än dig i rang. Det innebar också att du inte skulle vända dig t ex till Patrik, Urban eller Helge med saker som du kan ta med din teamledare. Naturligtvis gjordes undantag från detta, men det var den grundläggande ordning vi levde efter.

Jag har medvetet gjort ett något längre avstånd mellan ”Åsa” och ”Patrik – Urban – Helge” i bilden, än mellan de övriga stegen. Detta eftersom hon ju stod betydligt högre än alla andra, i en unik ställning, i egenskap av Jesu brud och ofelbar. Hennes ord fick absolut inte ifrågasättas och behövde inte ens prövas. I viss mån kunde det vi andra sa prövas, även om en lydnad förväntades även för vad vi sa. Ju högre i pyramiden, desto tyngre vägde ens ord. Det innebär också att om t ex Lotta frågat sin teamledare om något som hon då fått besked av denne om, men en pastor sen gav ett annat besked – då gällde pastorns ord och inte teamledarens. Det kunde ibland bli några turer innan Åsa gav det slutliga beskedet, om frågan fördes vidare uppåt…

En förebild för den här ordningen var Jetros råd till Mose i 2 Mos 18:13-26. Mose tillsätter ju där ledare; somliga över tio, somliga över femtio, somliga över hundra, somliga för tusen osv. På samma sätt skulle varje teamledare klara av ”de enklare målen”, medan de kunde gå vidare uppåt med svårare eller viktigare fall. Åsa skulle på det sättet slippa att ha direkt kontakt med varje enskild medlem, men hade ändå samma möjlighet att styra hela ”sitt folk”.

Den här hierarkin gällde alltså frågor om församlingens utveckling, visioner och verksamhet, men även frågor av privat karaktär för enskilda individer, som jag beskrivit i mitt första svar. Smått som stort kan ledaren ge besked om, och fullkomlig lydnad förväntas. Eftersom medlemmarna ständigt drivs både av en längtan efter att göra rätt och en rädsla för att göra fel, frågar de flesta om i stort sett allt innan de vågar fatta beslut eller agera.

Jag hoppas att det här kan ge en hyfsad förståelse för hur församlingens hierarki fungerar.

Kristi bruds svärfar. Inte en helt vanlig svärfar…

Gårdagens stora nyhet var såklart inte att den kristna världen inledde det månadslånga adventsfirandet utan att Kristi bruds svärfar lättade sitt hjärta i en intervju i Aftonbladet.

Aftonbladet skriver att Per-Arne tillsammans med pastor Kim Wincent bidrog ”i hög grad till att vitalisera den lilla men åldrade församlingen” och att ”En av de som lockades dit var den då 27-åriga Åsa Björk, barnbarn till den legendariske fri­kyrkopastorn Willis Säwe. Hon kom till Knutby efter att fått sparken från Uppsala pingstkyrka, där hon jobbat som ungdomspastor. Den karismatiska Åsa fick snabbt ett stort inflytande i sin nya församling. År 1993 blev hon pastor och året därpå gifte hon sig med Per-Arnes son Patrik. Successivt växte en ny och auktoritär ledning fram kring svärdottern.”

Ja, det stämmer. Men Per-Arne och Kim Wincents roller är lite väl nedtonade i artikeln, tycker jag. I praktiken var det de som rullade ut röda mattan för Åsa och gav henne fritt spelrum att utveckla församlingen, såväl organisatoriskt som teologiskt. I takt med att Åsa fick (och tog) allt större utrymme byttes medlemmarna ut. Åsa bodde hos makarna Waldau redan från början eftersom hon ”behövde vila upp sig” efter en skilsmässa och efter att ha fått sparken från Uppsala Pingstkyrka . Hon startade Träningsskolan och i egenskap av resande predikant mötte hon massa ungdomar och unga vuxna runt om i landet (främst på mindre orter) med en stark längtan efter att få vara kristen ännu mer och på ett större sätt. Det låter kanske som en konstigt beskrivning, men är ungefär så som de brukar beskriva det. De ville låta sin tro få en större och mer levande plats i sina liv och inte ”bara” vara kristna på söndagsförmiddagarna som deras föräldrar. De ville leva för Jesus, på riktigt.

lovsang-knutby

Jag kan förstå mycket av det. Att som ung vuxen (och kanske framförallt om man vuxit upp i en mindre församling i en mindre stad) känna en längtan efter att göra något större och mer spännande än det gamla vanliga, tråkiga som föräldrarna gjort i alla tider. Helt plötsligt dyker det upp en kvinna som SER mig och som förmedlar en kontroversiell och radikal teologi. Dessutom säger hon att hon valt ut just mig till att få komma och gå en träningsskola i den församling som det profeterats vilt om och att just jag kan få möjlighet att kanske få bli medlem hos dem. Åsa gav dem inte bara en gyllene biljett ut ur det gamla tråkiga hemmalivet utan också en möjlighet att få utvecklas och bli ”bättre” i sin tro. Efter att ha gått Träningsskolan stannar många kvar och blir medlemmar i församlingen. De hyr in sig i rum hos församlingsmedlemmar och deras vardag kommer snabbt att helt kretsa kring församlingslivet. Trots att de inte har stora inkomster förväntas de betala tionde och bidra till presenter och resor till pastorerna för att visa kärlek och uppmuntran. Även det kan jag förstå, om det presenteras som en övning i att vara osjälvisk och kärleksfull.  Att vara en egoist är fult. Att min ledare däremot vill ha dyra presenter och resor är inte ett uttryck för hens egoism utan en möjlighet för mig att visa kärlek. Det ska jag vara tacksam för. Om jag ifrågasätter eller tvivlar är det för att jag låtit djävulen få fäste i mig. Då ska jag tillrättavisas eller sättas i tukt.

Per-Arne var äldstebroder och Kim Wincent var pastor och jag kan även förstå den glädje och förväntan de kunde känna över att se sin slumrande församling väckas till liv och fyllas av allt fler arbetsvilliga och lydiga ungdomar. Men på vägen blev fartblindheten cementerad i lydnad och fruktan. Åsa ska bestämma allt och så ska det vara. Istället för en pastor ska församlingen ha sex stycken. Lönerna ska höjas och programmet intensifieras.

Fyra av de sex pastorerna; Kim Wincent, Peter Gembäck, Åsa Waldau och Emma Gembäck.
Fyra av de sex pastorerna; Kim Wincent, Peter Gembäck, Åsa Waldau och Emma Gembäck. I bakgrunden syns det hus Helge Fossmo bodde i tillsammans med sin familj och Barnflickan.

Att Per-Arne som tillsammans med sin fru Gun-Britt gick ur församlingen 2011 nu väljer att tala ut i Aftonbladet är stort. Men jag tycker som sagt att de i intervjun missar flera väldigt viktiga poänger. Per-Arne är inte bara Kristi bruds svärfar och en av de som möjliggjorde hennes maktövertagande. Han är också pappa till ”Nettan”, den kvinna som var Helge Fossmos älskarinna och svärfar till Daniel Linde, mannen som skottskadades svårt men överlevde. I hans hus har flera församlingsmedlemmar hyrt in sig under åren och dottern Nettan bodde där mycket under tiden före mordet och mordförsöket eftersom hennes äktenskap var dåligt. Per-Arne var tillsammans med Helge Fossmo de första som ringdes in för att komma till Daniel Lindes sovrum efter att han blivit skjuten under mordnatten.  Per-Arne har alltså bokstavligt talat under många år befunnit sig mitt i stormens öga och har självklart långt mycket mer att berätta än det som kommer fram i intervjun i Aftonbladet. Den är intressant, men det mest intressanta kommer såklart inte fram. Han säger saker som att det tog flera år innan han insåg vad som pågått. ”Det var först när vi själva blev utsatta som jag förstod att avhopparna och kritikerna haft helt rätt” och att han ”var så pass påverkad, nästan hjärntvättad, att jag ljög för er journalister för att skydda församlingen och min familj.” Det är ju egentligen ganska förväntade saker att säga av en man som lämnat församlingen och nu tydligt vill markera sitt avståndstagande och sin ansvarsmässiga mognad gentemot dess historia. Jag är också rätt säker på att fler medlemmar (nuvarande och före detta) kommer att känna ett behov av att tala ut i media. Det ser jag såklart fram emot. Men jag önskar att de får svara på lite svårare frågor som inte bara är en uppdaterad version av det de sa 2004 när de över en natt gick från att försvara till att förkasta Helge.

Bild från Aftonbladets webb
Bild från Aftonbladets webb

Jag har tidigare haft en teori om att det skulle krävas enormt mycket för att församlingen ska vända ryggen åt ännu en ledare. Helt enkelt för att det finns gränser för hur många gånger man orkar erkänna för sig själv och andra att man misstagit sig så brutalt. Helge. Åsa. Urban. De tre högsta ledarna har fallit hårt från sina piedestaler. Vad säger det om mig? Jag som stått bakom, försvarat, litat på och anförtrott mig. Jag trodde att det var Guds röst jag hörde. Hur ska jag någonsin våga lita på den rösten igen?asahelgeurban

Nu är jag såklart väldigt nyfiken på vad alla ni läsare tror kommer att hända i Knutby. Jag ser på statistiken att ni är väldigt (väldigt!) många och jag märker att intresset för Knutby är stort. Vad tror ni, vad kommer att hända nu i Knutby?

Oj oj oj! Är det nu knutbyskeppet sjunker? Del 1

Stora nyheter. Åsa Waldau ( även känd som Kristi brud) och pastorn Urban Fält har lämnat församlingen i Knutby Filadelfia. Inte bara det. Urban har avsatts som pastor eftersom han enligt en annan av församlingens pastorer  Peter Gembäck ”missbrukat sitt ämbete”. I samma intervju (i tidningen Dagen) talar Gembäck ut om Urban, om församlingen, framtiden och om ”kristi brud-läran”.

Peter Gembäck förklarar vidare att:

– Han avsattes som pastor. Vi kände att det som framkommit var så pass graverande att han var tvungen att lämna sin position.

– Det har varit ett maktmissbruk för eget intresse.

– Han har trampat på människor på ett graverande sätt i själavårdssamtal. Han har byggt upp en kultur kring sig som varit direkt ohälsosam. Människor har varit rädda för honom. Jag skulle till och med säga att han har missbrukat Herren sin Guds namn.

Det är stora ord från vem som helst, vem framförallt för Peter Gembäck som under de nästan 13 år jag följt honom och hans uttalanden i media aldrig uttalat sig så hårt. Framförallt i de fall där kritik skulle kunna kasta en dålig skugga på honom själv och på församlingen. Men nu är det en helt annan ton. Jo, det har funnits ett undantag i Gembäcks kritik. Helge Fossmo. (Men först efter det att Helges älskarinna blivit släppt från häktet och erkänt att de varit ett par. Då svängde opinionen kraftigt och församlingen gick från att försvara till att demonisera sin före detta pastor, bästis och ledare).

Men tillbaka till nyheterna. Ni kanske minns att jag flaggade för ett nytt och pågående drama redan för några veckor sen, då jag kommenterade Åsa och Patrik Waldaus skilsmässa?  Jag ifrågasatte då om det var en slump att även den man som utmålats som Åsas älskare under många år i samma veva helt försvunnit från församlingens officiella kanaler, eller om det fanns något samband. Mannen i fråga var såklart Urban Fält och nu har alltså båda lämnat/tvingats lämna såväl församlingen som orten.

asa-wurban

I samma intervju säger Peter Gembäck också:

– Stora delar av det som varit osunt kring Urban har också hängt ihop med Åsa Waldau

– Det har varit en osund kultur kring henne som vi kände att vi måste göra upp med

Ja. Det vet vi väl? Så vad är det som har hänt nu? Att det funnits en osund kultur kring Åsa är ju ingen nyhet. Det var ju det Sara Svensson (Barnflickan) reagerade på redan 2001 och som ledde till utfrysningen av henne. Att Åsa och Urban har haft en sexuell relation utanför sina respektive äktenskap är ju heller ingen nyhet. Inte heller att ledarskapet i Knutby inte tillåtit ifrågasättanden eller att medlemmarna i mycket låg utsträckning haft möjlighet att tänka själva, träffa sina familjer och helt enkelt vara ”fria i sin tro”. Nyheten är att Peter Gembäck, i egenskap av församlingen företrädare utåt, nu öppet berättar att även han (och fler med honom, verkar det som) upptäckt det. Så vad är det som har hänt? Jag har några teorier, men tänkte att jag först ska ta er med på en kortfattad sammanfattning om vad som egentligen har hänt i Knutby under åren.

knutbyskulthelge-och-sara

Detta har hänt:

1992. Åsa Waldau tvingas lämna sin tjänst i Uppsala Pingstkyrka eftersom hon haft ”opassande relationer med ungdomarna”. Hon flyttar hem till makarna Waldau och deras son Patrik, då 16 år, i Knutby och gifter sig senare med honom. Året därpå anställs Åsa  som pastor i den helt vanliga, lite slumrande pingstförsamling Waldaus är medlemmar i  och blir allt mer tongivande. Under de kommande åren kommer gamla medlemmar att sluta och nya att strömma till.

1997. Träningsskolan drar igång på allvar och nyfikna människor, främst unga vuxna, rekryteras och handplockas från andra församlingar runt om i landet under de kommande åren. Sara Svensson är en av dem. Helge Fossmo rekryteras direkt av Åsa till en pastorstjänst och han, frun Heléne och deras två barn flyttar till församlingen.

1998. Församlingen antar nya stadgar som innebär ett teokratiska styre. Det innebär att ledarna, inte Bibeln, avgör med hjälp av den Helige Ande vad som är Guds regler. Församlingen får allt tydligare sekteristiska drag.

1999. Åsa förlovar sig med Jesus. Sara Svensson flyttar till Knutby. Helge och Sara blir vänner och det sägs att de utgör en speciellt viktig sköld i att beskydda Åsa mot djävulen.  Även Åsas lillasyster Alexandra som precis tagit studenten flyttar till Knutby. Alexandra blir tillsammans med en församlingsmedlem, Alexander, men deras förhållande är dåligt. Åsa klagar öppet på Heléne Fossmo i en predikan inför församlingen, rensar ut hennes garderob eftersom den är ”ful och omodern” och berättar att depressioner, som Heléne lider av, är av Satan. Åsa blir på allvar Jesu brud och Helge utför ställföreträdande sexuella handlingar åt Jesus med henne. Den 18 december hittas Heléne död i badkaret. Hon har en dödlig skallskada som inte kan förklaras och en dödligt hög dos smärtstillande tabletter i kroppen, som hon inte fått i sig genom att svälja dem. Helge och Åsa förfalskar obduktionsprotokollet. Peter Gembäck skrubbar bort blodet i badrummet. Dödsfallet skrivs av som en olycka. Den 19 december säger Alexander till Helge att Gud har sagt att Alexandra och Helge ska gifta sig. En vecka senare meddelar även Åsa att det är bestämt.

2000. Tirsaprofetian skrivs ner av Åsa. Åsas man Patrik blir kär i en annan kvinna. Helges och Åsas relation blir svagare. Alexandra och Helge gifter sig. Urban Fält och hans fru S kommer till Knutby. Urban och Åsa utvecklar en relation med sexuella och andliga rollspel där han är Jesus och hon är hans brud.  Åsa får veta att hon ska dö eftersom Jesus längtar så mycket efter henne och hon är så ren. Församlingen ber för att hon ska få ”komma hem”. Hon lever från och med nu i avskildhet för att göra sig redo. Åsa blir uppassad i allt från att städa, tvätta och laga mat, till att smörja in sig efter duschen. Helges och Saras vänskap fördjupas.

2001. Åsa krönts till drottning. Sara och Åsa står nära varandra och Sara har en hög position i hierarkin. Sara och Helge inleder en sexuell relation och hon flyttar in hos honom i hans sovrum för att ”bistå i den andliga kampen”. Alexandra får sova i gästrummet på nedervåningen. Helge får ett mejl med en profetia som förutspår  fler dödsfall. Sara ifrågasätter att Åsa skulle stå närmare Gud än någon annan. Sara sätts i tukt och får inte vara med i församlingens aktiviteter. Hon och Helge får veta att deras relation är fel och att det inte kommer att bli de två i slutändan, vilket de dittills fått grönt ljus för från ledningen. Sara ska trots detta bo kvar i Helges sovrum för att han ska kunna motstå frestelsen. Det kan han inte. De fortsätter sin relation och han berättar för henne att hon är vidrig men att han ändå vill vara med henne. Sara blir besatt av tanken på att bli ren och får nåd. Helge är hennes enda kontakt med omvärlden.

2003. Den 8 november försöker Sara döda Alexandra med en hammare. Sara får lämna Knutby. Händelsen anmäls inte till polisen. Varken Sara eller Alexandra får vård.

2004. Den 10 januari. Alexandra skjuts till döds i sin säng. Grannen Daniel Linde skottskadas allvarligt, men överlever. Urbans fru S hittar Alexandra död. Helge följer med Daniel i ambulansen, eftersom Daniel vill det. Sara förhörs av polis samma kväll och grips dagen efter, misstänkt för mord och mordförsök. Sara tar på sig allt själv. Senare grips även Helge och hans älskarinna (Daniel Lindes fru). Hon släpps senare. När hon erkänner sin relation med Helge för församlingen åker församlingsmedlemmar in till polisen för att totalt ändra sina vittnesuppgifter. Tingsrätten dömer Helge till livstids fängelse för delaktighet i mord och mordförsök på Alexandra respektive Daniel. Han frias på åtalspunkten om mord på Heléne. Sara döms till psykiatrisk behandling med särskilt utskrivningsprövning för mord och två mordförsök. Hovrätten fastställer senare Tingsrättens dom. I augusti intervjuas Åsa Waldau av Stina Dabrowski och visar henne runt i ”mordhuset”. För många av medlemmarna är detta första gången de ser Åsa efter mordnatten.

sannas-kudde

2007. Jorden ska enligt församlingen gå under, men gör inte det. Åsa släpper självbiografin ”Kristi brud-  vem kan man lita på?” på Bert Karlssons förlag.  

2009. Åsa slutar som pastor och fokuserar nu på att måla, sjunga och inreda. Fram tills nu har hon avlönats av församlingen, trots att hon inte utfört några för en pastor vanliga arbetsuppgifter på nio år.

2009-2016. Församlingsarbetet rullar på under Peter Gembäcks ledarskap. De bygger ett nytt församlingshus, ordnar massor av aktiviteter, däribland populära musikkvällar, julkonserter och musikaler där Urban Fält är den givna stjärnan på scen. Åsa syns i olika tv-sammanhang, spelar in skivor och säljer sina tavlor på Tradera, men får inte riktigt den stora konstnärskarriären att lossna. Gamla medlemmar och nyckelpersoner lämnar församlingen. De barn som växte upp under de dramatiska händelserna är nu unga vuxna som själva ska ge sig ut i livet.

2016. Åsa och Patrik Waldau skiljer sig. Hon och Urban Fält lämnar församlingen. Peter Gembäck talar ut i Dagen.

Det var en kort sammanfattning, som ändå blev ganska lång. Vad tänker ni om allt detta? Verkar det som en miljö där tankemönster och galenskaper uppstår helt av sig själva? Kommer församlingen att överleva? Jag avslutar med ett till citat från Peter Gembäck.

– Det som skedde 2004 var att vi blev rädda, och rädsla ska inte styra Guds församling. Rädsla gör att man vill få kontroll över saker, och kontroll är inte bra. Vi måste våga släppa Knutby Filadelfia till Gud, att antingen har det med Dig att göra och då kommer det att bestå, eller så har det inte med Dig att göra, och då faller det.

Jag återkommer inom kort med mina funderingar och hypoteser kring vad som kan ha hänt. Ställ gärna frågor eller dela dina tankar, antingen här eller på Rellobloggens Facebooksida.

En skilsmässa och en försvunnen pastor

För några dagar sen plingade det till rejält i min telefon då tre personer samtidigt hörde av sig för att fråga om jag sett nyheten på Aftonbladet om att Åsa Waldau (Kristi brud) ska skilja sig. Efter 22 år tillsammans med maken Patrik (och ytterligare några eftersom de träffades innan han fyllt 18) ska de alltså nu gå skilda vägar. Allt i största samförstånd och vänskap. Patrik berättar att ”Vårt liv har varit mycket speciellt sedan 2004. Det finns ingen osämja mellan oss, men vi har vuxit ifrån varandra”. Han fortsätter ”Jag har både kärlek och respekt till henne på många plan, men vi behöver båda två gå vidare i livet. På den grunden har vi fattat detta beslut”. Patrik som tidigare varit äldstebroder och styrelsemedlem i församlingen har i och med detta fått lämna sina uppdrag. (Enligt uppgift från intervjun i Aftonbladet).

Paret har två barn, 18 och 21 år gamla, och det är delvis på grund av dem som jag tycker att det känns svårt att kommentera detta. Samtidigt har många frågat efter en kommentar och eftersom Knutby är ett ämne som jag är minst sagt intresserad av ska jag göra ett försök.

Att vilket par som helst som levt tillsammans i 22 år skiljer sig är varken ovanligt eller konstigt. Att ett par som gått igenom allt det som Åsa och Patrik har gjort känner ett behov av att göra förändringar i sina liv är verkligen inte heller konstigt. Åsa blev superkänd över en natt i egenskap av att vara Kristi brud, hennes lillasyster blev mördad och hennes nära kollega och bundsförvant Helge dömdes för brottet. Hela den församling Åsa var tongivande ledare för utsattes för granskning och medlemmar både hoppade av och strömmade till. Åsa har både ofrivilligt och frivilligt synts mycket i media och mängder av rykten har florerat. Oavsett hur sanna eller osanna de är måste det ha varit oerhört påfrestande att leva under de villkoren. För vem som helst. Så ur den aspekten har jag egentligen ingenting att säga som jag inte hade sagt om vilket äktenskap som helst som ska upplösas. Sorgligt, men bra om de är eniga och kan gå ur äktenskapet med respekt för varandra. All heder åt människor som bryter upp från situationer som inte är bra. Jag önskar dem all lycka i det nya liv som väntar.

Men så finns det eventuellt fler sidor av saken och det är nu det blir känsligt. Från flera källor finns det nämligen uppgifter att Åsa och Patrik under en längre tid haft andra partners vid sidan om. I Patriks fall en ogift kvinna i församlingen och i Åsas fall en gift man som även är en av pastorerna i församlingen. Dessa relationer ska ha pågått i många år. Så med den ”vetskapen” blev jag inte alls förvånad när jag läste att de ska skiljas. Återigen, det är varken ovanligt eller speciellt konstigt med affärer vid sidan av. (Om det nu är så det ligger till). Men i frikyrkliga kretsar upplevs inte alltid skilsmässa som ett okej alternativ. Bibelstället Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt (Matt. 19:6) citeras ofta och man förväntas arbeta sig igenom de problem som finns och lita på att Gud  dels har ”fogat paret samman” men också att bön kan lösa det mesta. Det finns ofta en tradition av att vända sig till de egna pastorerna eller andra ledare för att få stöd i form av  samtal och förbön. De par som ändå skiljer sig riskerar att uteslutas som medlemmar eller förlora förtroendeuppdrag. Knutbypastorn Helge Fossmo har ju till exempel berättat att han kände sig så fångad av situationen (att vara gift med en kvinna, men vilja leva med en annan) att hans lösning var att låta frun bli mördad. Ja, egentligen båda sina fruar, även om han bara dömts för mordet på den andra, Alexandra. Han tyckte att döden kunde vara en ”praktisk lösning”. Att Åsa och Patrik som båda varit i mycket ledande positioner i församlingen tar steget att skilja sig blir därför närmast beundransvärt. (Om ni förstår min logik? Jag hade självklar inte förväntat mig att de istället skulle ha mördat varandra. Helges tankar i frågan var både absurda och extrema och kan absolut inte ses som vanliga eller ”typiskt kristna” på något sätt).

Men i ljuset av allt detta började jag luska runt lite. Och upptäckte att pastorn i fråga (han som utmålats som Åsas älskare) inte längre finns kvar på församlingens officiella kanaler. Han har tidigare synts väldigt mycket eftersom han inte bara är pastor och en frontfigur utan även en duktig sångare. På församlingens ”Musikcafé” på fredagarna har han varit en självklart huvudperson och tillställningarna har livesänts på hemsidan, klipp har lagts upp på youtube osv. Men nu är de helt borta. På församlingens hemsida står det ingenting, bara att det inte är något musikcafé den här veckan. Tidigare fanns det också en flik där man kunde läsa om församlingen, men även den är borta. Nu står det bara om de aktiviteter som anordnas (musikcafé, second hand, träningsskola samt reklam för en barnaktivitet). Det behöver ju inte betyda någonting. Kanske har de bara städat på hemsidan och allt är ett sammanträffande? Kanske har pastorn valt att tona ner sin framtoning och tycker att alla klipp inte var representativa? Kanske går han, hans familj eller församlingen igenom något annat som gör att de just nu vill hålla en låg profil. Men det är ett sammanträffande som väcker min nyfikenhet.

skarmavbild-2016-11-01-kl-16-44-39

Både Per-Arne Waldau och Kim Wincent, som var ledare när Åsa och Helge kom till Knutby, har lämnat församlingen. Även Daniel Linde som överlevde mordförsöket och var gift med den kvinna Helge hade ett förhållande med har lämnat församlingen. Åsa Waldau slutade som pastor 2009. Att människor flyttar, lämnar, går vidare och testar nytt är som sagt inga konstigheter utan en naturlig process. Men återigen blir jag nyfiken. Vad hände? Och vad händer? Vad tror ni?

asahelge
Åsa och Helge på en middag före mordet 2004

För er som vill läsa mer om vad jag skrivit tidigare i ämnet Knutby kommer här en liten länklista.

”Knutby, 10 år senare”. Om hur det låg till 2014 och om hur det gick till när Åsa kom till Knutby.

Om fenomenet ”kristi brud”. I Knutby och heliga Birgitta.

Om ”Barnflickan” Sara Svensson. Ville Gud att hon skulle döda?

Om att synas i media och samtidigt se sig som ett offer

Hur såg Jesus ut? Allmänt om ämnet och kommentarer från Åsa.

Om att vara en köttig, gravid kvinna. 

Om Teodicéproblemet. Utdrag ur en predikan med Åsa Waldau.

Om den pentekostala väckelsen. Den gren av kristendomen som Knutby tillhör.

Världens snabbast växande religion

Vilken kan det vara?

tänkaren

Jo, de pentekostala och de karismatiska rörelserna är förmodligen de snabbast växande formerna av religion idag. Men say what – vad betyder pentekostal kanske nu någon undrar. Det är en rörelse inom kristendomen som främst fokuserar på upplevelsen av den Helige Ande och hens verk samt praktiserandet av nådegåvor. Pingströrelsen, Hillsong, Livets ord och Knutby (som fram till 2004 var en del av Pingstkyrkan) är några exempel på pentekostala och karismatiska rörelser. Pentekostalismen fokuserar också på upplevelser och spiritualitet snarare än doktriner och formell teologi. (I våras skrev jag mer om det i samband med att Ulf Ekman lämnade LO för att gå över till katolska kyrkan, läs gärna den texten här). Termen pentekostal är lämplig för att beskriva alla kyrkor över hela världen som betonar Andens gåvor, de så kallade nådegåvorna. Pentekostala och karismatiska rörelser leds ofta av en pastor som ger profetiska budskap direkt från Gud. De profetiska budskapen kan gälla allt från kyrkans framtid till aborter, aktuella politiska frågor och rent privata angelägenheter i medlemmarnas liv. Om budskapet står i motsättning till Bibeln har budskapet företräde.

En centralidé inom pentekostalismen är andedopet genom den helige Ande, vilket i Nordamerika och inom exempelvis Pingstkyrkan innebär att personen då kan tala i tungor och räknas som fullvärdig medlem medan tungotal i många andra pentekostala kyrkor inte ses som ett avgörande tecken på andedop. När en talar om världsvid pentekostalist kan vi därför inte fokusera på tungotalets avgörande roll, även om det finns med som en betydelsefull nådegåva.

tungotal

Men vet ni i vilka delar av världen som den här grenen av kristendom är vanligast? Jo i den så kallade majoritetsvärlden, det vill säga Afrika, Asien, Latinamerika och övärlden i Stilla havet. (Jag älskar förresten att ”majoritetsvärlden” ersatt det gamla sunkiga, koloniala ”tredje världen”). Som alltid när det kommer till att ange exakta siffror för religiösa utövare är det svårt. Medlemsregister kan vara otillräckliga, definitioner kan vara för exkluderande eller för inkluderande och skilja sig kraftigt åt mellan länder, regioner och kulturer. En forskare har beräknat antalet pentekostala kristna till ca en kvart miljard vilket verkar vara den mest troliga siffran i dagsläget. Men nu måste vi komma ihåg att alla dessa alltså inte är det vi ser som ”klassiska pingstvänner” utan framförallt hör hemma i Afrika, Asien och Latinamerika och religionen har stor pluralism med en mängd variationer! I afrikanska kyrkor används exempelvis heligt vatten och olja och kinesiska pentekostalister skulle själva inte kalla sig det. Den största pentekostala kyrkan i Kina, Sanna Jesuskyrkan, firar förresten sabbat på lördagar!

 

It’s all ‘bout the money… del 1

Nä så här efter valet och allt snack om budgetar och värderingar hit och dit måste vi ta itu med frågan om kristendom och pengar. Det är ett stort ämne och jag har begränsat mig till tre delar som ni kommer att kunna läsa idag, i morgon och i övermorgon. Hoppas ni gillar min penga-triologi!

Då kör vi!

För några veckor sedan sände SR:s P1 Dokumentär ett program om ”mirakelpastorn Jens Garnfeldt, vilket jag skrev om här. I kommentarerna startades en diskussion om  huruvida det är viktigt om Jesus var rik eller fattig och en del av det jag skrev i kommentarerna återanvänder jag här. För er som ännu inte lyssnat på Jens Garnfeldt rekommenderar jag verkligen radiodokumentären, som man kan lyssna på här.

Jag är rätt insatt i Livets ords teologi och som ni vet även i Knutby, men blev ändå riktigt chockad när jag hörde Jens Garnfeldt prata. Jag är också bekant med en av de många ”hjälppredikanter” som Jens Garnfeldt omger sig med (som jag här kommer att kalla för Daniel) och har hört mängder av historier om hur både Daniel, hans vänner och Jens utfört underverk. Daniel var tidigare medlem i Livets ord, men är nu frilansande mirakelgörare i nära samarbete med Garnfeldt.

Jens Garnfeldts största bedrift är att han säger sig ha väckt upp ett dött barn till liv i Kenya. Barnet hade varit dött i ungefär ett dygn och efter bönen börjar barnet skaka och vaknar till liv. Det finns inte filmat och han minns heller inte när det ägde rum, men säger att det finns många vittnen till miraklet. Men nu tänkte jag inte fastna vid huruvida Gud/Jens kan hela och väcka de döda till liv och hur det enligt framgångsteologin bara är de lyckade och goda som blir helade även om jag verkligen får ta mig hårt i kragen för att inte trilla dit.

jens

Nåväl, tillbaka till pengarna. Först utifrån perspektivet att det kostar pengar att bli helad. Under Jens Garnfeldts gudstjänster ber han de människor han möter (både de han helar och de som tittar på) om pengar för att kunna utföra sitt verk. Nej, det är inte uttalat att ”migrän kostar 1000 kr och cancer kostar 10 000 kr” men i mina ögon finns det helt klart med som en faktor. Under ett möte i Jönköping berättade han att Gud sagt till honom att det fanns tio församlingsbor som skulle kunna ge honom 10 000 kr. Gud hade också sagt att det fanns över 20 personer som kunde ge 5 000 kr och fler som kunde ge 1 000 kr. Han uppmanade därefter alla att lyssna på den Heliga Ande efter den summa de skulle skänka och delade också ut autogiroblanketter. Som församlingsmedlem, botad eller inte, tror jag att det är svårt att stå emot trycket att öppna plånboken när Jens Garnfeldt säger att det är den Helige Ande som bestämt vilken summa du ska ge.

Kyrkor och församlingar har i alla tider tagit upp kollekt och haft insamlingar till den egna verksamheten, stöd till missionärsresor, utlandsprojekt och så vidare. Om Jens Garnfeldt litat på att den Helige Ande gjorde sitt jobb och att medlemmarna verkligen velat ge pengar hade han ju kunnat avsluta sitt möte med att säga ”vi tar gärna emot frivilliga bidrag” eller ”kvällens kollekt går till vårt fortsatta arbete”. Men att använda sig av det jag anser vara manipulation är inte ett schyst sätt att be om pengar på. Hade ändamålet varit svältande barn eller något annat hade jag haft större förståelse, men nu går pengarna rakt in i hans egen stiftelse. Från kyrkorna han besöker får han ett arvode och från stiftelsen en lön. Jens Garnfeldt säger själv att han ser en stor ”väckelsevåg” gå genom Sverige så fler besök är inbokade.

bibelpengar

I morgon kommer nästa del, då handlar det om den stora frågan. Var Jesus en fattiglapp eller en rikemansunge?