Sex och skamlevnad, del 2

Låt oss leka med tanken att det i ett äktenskap inte alltid råder perfekt balans och harmoni mellan parternas respektive sexuella lust. Kanske pga sjukdom, stress, oro, trötthet, amning, förlossningsskador, ekonomiska problem… Ja, det skulle kunna finnas anledningar till att sex inte ligger högst upp på den fysiska eller mentala dagordningen.

Men är det okej? Är det egentligen rimligt att parterna i ett äktenskap har en egen sexualitet och en egen sexuell lust eller upphör allt det egna den stund då de båda blir ett, genom äktenskapet? Är mitt ja och ditt nej = ett nja där ja:et väger tyngst eftersom vi vill och lovat att göra gott åt varandra? Är det summan av vår sexuella längtan efter varandra som avgör om det blir sex eller finns det en vetorätt?

Och om vi lyfter blicken kan vi fråga oss om den svenska lagstiftningen om våldtäkt inom äktenskapet från 1965 och samtyckeslagen från 2018, som slår fast att allt utom ett ja faktiskt är ett nej, gäller även inom den kristna äktenskapet? Eller står de över svensk lag? Jag passar här på att påminna om att samtyckeslagen nyanserar bilden av sexuella övergrepp och våldtäkt så att det inte behöver handla om fasthållning och våld, utan slår fast att allt sex ska vara frivilligt. (Lästips).

Är det så kallade altruistiska samlaget detsamma som att gå med på att äta köttbullar fast du är sugen på soppa eller som att följa med på din partners tråkiga jobbmingel istället för att kolla Netflix och ta ett fotbad? Sånt vardagligt som alla jämkar om i alla sorters relationer. Sex och köttbullar är inte samma sak. Och ändå är det på den nivån delar av diskussionerna förs.

En av de mest intressanta perspektiven i diskussionen på Dagens facebooksida hittar jag i en kommentarer där personen ställer upp flera relevanta frågor som hittills inte fått ett enda svar. Två av dem är:

Hur kan man med bibehållen respekt för sin partner bortse från vad den känner och vill?

Vad gör det med relationen mellan parterna? 

Wow! Här har vi material till en diskussion som jag tror verkligen skulle kunna leda till starkare och tryggare relationer! Många av de andra kommentarerna fokuserar på husfridssex i form av ”jamen om JAG vill borde hen ge MIG det”. Som att äktenskapet även är ett avtal om fritt sex. Jag tänker att funderingar som”hur kan jag göra för att visa min partner att jag förstår vad hen går igenom?” eller ”vad behöver min partner för att känna sexuell lust igen?” skulle kunna ge ett långsiktigt bättre resultat. Om det är närhet och partnerskap vi eftersträvar.

En relation handlar väl om mer än regelbundna utlösningar?

En kompis frågade mig om jag kunde bemöta det här teologiskt. Och nej, jag tror inte att jag kan det. För den som vill hitta argument för sin sak i Bibeln kommer att göra det. Ett exakt datum för jordens undergång, för barnaga, för homohat, för vaccinmotstånd, för kristi brud-läran, för allt som mängder av kristna kyrkor, rörelser och sekter bubblar av. Slagträn går att hitta för den som vill. Jag tänker att det är viktigare att lyfta blicken och istället för att rycka lösa verser faktiskt fundera på hur de mellanmänskliga relationer Jesus uppmanar oss till bör se ut. Är det främst ett makt- och kravperspektiv vi ser eller ett som bottnar i respekt och förståelse? Är äktenskapet ett forum för krav eller för ömsesidighet?

Jag tror att Mia Fernando och Jenny Olofsson har lyft en mycket viktig fråga. Om kyrkor menar att den enda rätta och sanna sexualiteten finns inom det kristna äktenskapets ramar har de också ett stort ansvar för att hjälpa och stötta så att medlemmarnas sexualitet och samliv kan få vara utan skam och skuld och istället bli trygga, respektfulla och luststyrda. Att makarna har kunskaper om den egna och den andres anatomi, om hur sexuell lust är mer än av och på, att sex är mer än samlag och att ens sexualitet kan vara mer komplex än hur den ”borde vara”.

Jag har förstått är vi är många som tänker olika kring detta och jag tror inte att mina texter kommer att övertyga någon som hittills tyckt att jag har helt fel. Däremot hoppas jag att någon som känt ett skav eller en oro kan få ett kamratligt stöd i tanken att svensk lag även gäller gifta kvinnor i kristna äktenskap. Jag önskar du inte behöver skämmas för din lust eller din avsaknad av sådan. Att det inte är något fel på dig och att du har rätt till din kropp och dina gränser.

Som bonus kan jag tycka att det är sorgligt att singelmännens singelman Paulus är den som fått diktera hur ett perfekt äktenskap ska se ut.

En reaktion till “Sex och skamlevnad, del 2

  1. Men så härligt att få läsa detta. Både del 1 och del 2. Instämmer i vartenda ord du skriver och singelmännens singelman Paulus, SÅ KLOCKRENT!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s