Sex och skamlevnad, del 1

Igår publicerade tidningen Dagen en replik på en debattartikel om sex och hejåhå vad det tog fart i kommentarerna på tidningens Facebooksida. I skrivande stund har inlägget 305 kommentarer och det går att grovt och med ett generaliserande rep dela in dem i två läger. Det ena är överrepresenterat av män och det andra av kvinnor. Männen menar att textförfattarna har fel och hänvisar till bibelord från Paulus och att det måste finnas altruism i ett sant och kristet äktenskap. Kvinnorna tackar för texten och skriver att de känner igen problematiken. I kommentarerna bråkas och tjafsas det i sann twitteranda och det är intressant att tonen så snabbt blir hård.

Texten är skriven av Jenny Olofsson, specialistsjuksköterska och föreläsare med kompetens inom sexologi samt Mia Fernando, specialistfysioterapeut inom obstetrik, gynekologi och urologi. Utifrån forskning och klinisk erfarenhet skriver de att ”en förutsättning för att få ett tryggt sexliv är ha möjligheten att fatta sina egna beslut om sin kropp”. De hänvisar också till en amerikansk undersökning som visar att kvinnor som väntar med sex till äktenskapet har 25 procent högre risk att drabbas av samlagssmärtor och att det kan ha att göra med att kroppen och hjärnan över en (bokstavlig) natt ska gå från avhållsamhet till njutning. De skriver också att det finns vetenskapliga samband mellan smärtor och känslor av skam och skuld.

Skärmdump från Dagens hemsida

Det är här som kyrkan kommer in i bilden. Författarna menar att det kan skapa problem för unga när sexualundervisningen saknar nyanser och fakta utan mest handlar om vad som är rätt och fel. (Att onanera som ung ses exempelvis inom en del församlingar som att vara otrogen mot sin framtida partner). De föreslår att kyrkor skulle vinna på att ta in utbildade och yrkesverksamma föreläsare för att undervisa om sex och samlevnad. Istället för att undervisningen helt uteblir, alternativt förmedlas på ett gränsöverskridande och allt för privat sätt av en pastor eller ett pastorspar med utgångspunkt i det egna sexlivet.

Vi behöver komma bort från undervisning som skapar känslor av skam. Vi har en utmaning i att hitta en väg som förmedlar lust, glädje och tilltro till individens goda val. Sexualiteten kan ge glädje och njutning och kan stärka relationen till den man lever med, men då behöver det finnas förutsättningar för trygghet, glädje och lust. För alla. Det är inte okej med undervisning eller sex som går över någons gränser och det är inte okej att kristna gifta kvinnor har mer smärta vid sex än andra.

Så hur reagerar tidningens läsare? Dramat på deras facebooksida skulle kunna sammanfattas så här:

Artikeln: Forskning visar att skam och press i samband med sex kan leda till samlags- samt långvarig underlivssmärta. Det är viktigt att båda vill.

Reaktion läger 1: Vad pratar ni om? I ett äktenskap måste man ge och ta. Det hör till att ställa upp på sex fast man inte alltid vill eftersom man älskar sin partner. Här är bibelord från Paulus som bevisar att jag har rätt.

Reaktion läger 2: Sex utan ömsesidighet och samtycke är övergrepp. Det gäller även inom äktenskapet.

Reaktion läger 1: Kallar du mig våldtäktsman? Läs Bibeln! Du talar inte som en sann kristen.

Reaktion läger 2: Men vill du ligga med någon som inte vill ligga med dig?

Diskussionerna handlar väldigt lite om det som textförfattarna försökte lyfta. Att det är viktigt att sexualundervisningen i kyrkan inte kretsar kring skam och skuld, att det är viktigt att den som berättar om sex och samlevnad faktiskt har kompetens i området och att denna kompetens inte enbart är hämtad ur Bibeln och det egna samlivet. För det behöver ju inte bli Sodom och Gomorra för att en professionell yrkesperson undervisar om lust, anatomi och samtycke. Om sex endast är tillåtet inom ett äktenskap och kyrkan önskar att medlemmarna ska ha en korrekt bild av vad sex och samlevnad är, ja då är det väl helt rimligt att de också levererar en bra sådan?

Det är också häpnadsväckande få som reagerar med bestörtning över den sorgliga statistik som presenteras. Det rimliga vore väl att tappa hakan och genast börja på en handlingsplan för att stoppa skammen och smärtan? Perspektivet är snarast ”Kom inte här och ta ifrån mig det som är mitt”. Vems? Den gifta, kristne mannens. Det ska vi prata mer om i del 2.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s