Så vad sa GW egentligen?

Ja, inte så mycket faktiskt. Jag ska börja med att erkänna att jag inte hade sett programmet GW:s mord tidigare. Mest för att jag sällan kollar på TV4 pga all reklam. Men Veckans brott är jag varmt trogen och känner ju väl till hans stil och sätt. Så vad har jag då för intryck och tankar, nu när jag tagit den första jungfrufärden på hans mordskepp?

Till att börja med hade jag hoppats att programmet skulle innehålla någon slags analys eller teori. Nu var det mest en spännande dramatisering i stil med ”de 10 värsta flygkrascherna”, ”kvinnor som mördar” och liknande kvalitets-tv. Han redogjorde steg för steg för händelseförloppet under mordnatten och beskrev även händelserna kring pastorns första frus död i badkaret, Hammarnatten och hur Sara försökt få tag på ett vapen. Men i övrigt var tidslinjen väldigt komprimerad och fokus låg på mordet och mordförsöket.

Och det är där problemet med programmet och hela dess avsaknad av analys ligger, tycker jag. Jag förstår att de inte kan få med allt, men när viktiga bitar faller bort blir det onödigt platt. De missade ju liksom hela plotten! Som är…? Jo, i en mening: Sara, Helge och alla inblandade i dramat levde i en teologisk kontext där det blev naturligt för Sara att döda för att få Guds nåd. Nu behöver jag förmodligen vara lite övertydlig en stund. Nej, jag menar inte att vem som helst av medlemmarna hade kunnat döda eller att vem som helst tycker att det var en småsak att göra det. Jag menar att kontexten gjorde en så främmande och avskyvärd handling som att döda sina vänner till något som var fullt logiskt och rimligt. Allt enligt den rådande teologin.

lovsc3a5ng-knutby

När GW föreslår att Helge väl bara hade kunnat skilja sig eller fortsätta med sitt dubbelliv (trippelliv) missar han de teologiska aspekterna och ser bara saken med vanliga, profana ögon. Programmet heter GW:s mord så kanske är det väntat att det är just på morden som fokus ligger. Men de skedde inte i ett vakuum. Varför måste Helene, Alexandra och Daniel dö? Varför samlades församlingsmedlemmarna under flera års tid för att ”be Åsa hem” (en omskrivning för att Åsa skulle få dö)? Varför var Åsa så övertygad om att hon skulle dö och varför var det en avgörande teologisk poäng i församlingen? Varför gick fler medlemmar och oroade sig för att de också skulle dö? I viss mån är det väl rent mänskligt att gå och noja kring sin egen kommande död, men döden kom att få en huvudroll i Knutbyläran och det är den som ger svar på många av frågorna ovan. Det är den största pusselbiten i att förstå hur och varför Knutbymorden kunde ske. Att Helge inte ville, vågade eller orkade skilja sig är en så grund analys att jag blir matt.

En mycket stor del av det teologiska ansvaret kring läran bär som ni säkert har förstått Åsa Waldau, Kristi brud. Men också den fanclub som först gav och sedan fortsatte ge henne en sådan oerhört stor makt i församlingen. Bland de som gjorde hennes Knutbykarriär möjlig finns hennes svärfar Per-Arne Waldau och Kim Wincent. Och såklart en församling som så gärna ville tro att just de tillhörde de utvaldas skara.

knutby3
Åsa och Patrik Waldau 

Tillbaka till gårdagens tv-program. Här är mina mest irriterande irritationsmoment:

Första frun var drogad när hon dog

När de tar upp första frun Helenes död missar de att berätta att den dödliga dos av  Dextropropoxifen (en narkotikaklassad opioid som slutade säljas i Sverige 2011) hon fått i sig inte hade tagits oralt, som tabletter. Den hade istället injicerats direkt i blodet eller intagits vaginalt eller analt.

Barnflickan var inte barnflicka

GW (och alla annan media) pratar genomgående om Sara som om hon vore anställd som barnflicka. Det var hon aldrig. Däremot flyttade hon in för att ”hjälpa till”, men det vara snarare Helge som behövde den hjälpen. Inte de tre barnen. Men tiden kom hon att ta över allt fler av hushållssysslorna, till frun Alexandras förtret. Hon och Helge valde nya gardiner, köpte husgeråd etc. men i egenskap av det lyckliga kärleksparet, inte den anställda pigan. Sara betalade oftast för inköpen. Dessutom betalade hon hyra varje månad för att få bo där. När hon greps den 11 januari 2004 var i princip hela hennes arv från mamman slut.

Det heliga sexet var unikt

GW får det att låta som om det sex Helge ”behövde för att vinna över Satan i den andliga kampen” skedde med alla tre kvinnorna i hans liv, dvs Sara, Alexandra och Nettan. Men det andliga sexet hade han bara med Sara. Det är en teologiskt, sociologiskt och psykologiskt en mycket viktig poäng. Den andliga kamp de förde tillsammans var unik för just dem. Det var livsnödvändigt att Sara fanns till hands för Helge dygnet runt. Hennes renhet var avgörande för Helge. Med tiden kom det andliga sexet att ersättas med ”vanligt sex” och den starka förälskelse Helge känt för Sara övergick till Nettan som han ”bara” hade ”vanligt sex” med.

Bevisen stämmer inte

Men mitt största problem, vilket jag också flaggade för i mitt inlägg igår, gäller de skott som dödade Alexandra. Obduktionen har visat två lite konstiga saker. 1) Det kom inget blod från det skott som träffade Alexandra i höften. Hon var alltså redan död när hon blev skjuten där. 2) De skott som träffade Alexandra i huvudet var så kallade påsittande skott. Personen som sköt måste ha krupit upp i sängen och ha suttit över Alexandra samtidigt som hen sköt. Enligt Saras vittnesmål sköt hon alla tre skotten från 1,5 meters avstånd. Först i höften och sedan i huvudet.

Sara rekonst
Bild från Polisens rekonstruktion av mordnatten med Sara Svensson

GW brukar ju vara sjukt petig med sådana saker (med rätta!), så hur kan han och redaktionen missa en så avgörande sak?

Var det verkligen Sara som sköt Alexandra och Daniel? Sköt hon i så fall alla skott, eller kanske bara det som tog i Alexandras höft? Läsaren Sue ställde en fråga och undrade om Daniel identifierade Sara som skytten. Nej, det gjorde han aldrig. Det allra första polisförhöret som hölls med Daniel ägde rum ganska exakt 12 timmar efter att han blivit skjuten. Han ligger allvarligt skadad på Akademiska sjukhuset i Uppsala och kan endast svara genom att nicka, skaka på huvudet eller skriva. Daniel beskriver att han öppnat sin sovrumsdörr och sett en ”maskerad person med en pistol”. Han beskriver vidare personen i termer av ”han” eller ”den” och säger att han inte känner igen skytten, men bedömer att hen eventuellt var något kortare än han själv (175 cm) och ungefär av samma kroppsstorlek. Det är när polisens upptäcker skoavtryck i storlek 38 som de börjar misstänka att skytten skulle kunna vara en kvinna. Och ganska snabbt börjar medlemmar berätta om den tidigare barnflickan som fått lämna församlingen. Men nej, ingen utpekande av Daniel.

Så varför säger Sara som hon gör? Kanske mindes hon fel eller kanske kändes det för makabert att berätta hur hon skjutit sin vän på så nära håll? Så kan det förstås vara. Men det är en ganska stor skillnad mellan det hon berättar och det den tekniska bevisningen faktiskt avslöjar. Kanske var det någon annan som sköt Alexandra och kanske fick Sara ”bara” avlossa det sista skottet för att bli delaktig? Vad tror ni? Det finns även fler detaljer i den tekniska bevisningen som talar mot Sara som skytt, men det ska jag grotta ner mig i i ett annat inlägg.

Här har jag förresten skrivit tidigare om Sara och om det uppdrag hon upplevde sig ha fått från Gud. (Jag väljer att använda hennes ”smeknamn” Barnflickan här i bloggen eftersom det är så allmänt känt, trots att det alltså egentligen inte är korrekt).

Saras-lilla-lapp
En sida ur Saras dagbok från tiden innan mordet. ”Drottningen” syftar på Åsa Waldau. Konungen är Gud. 

Vad det gäller utredningen kring Helenes död i badkaret var den, precis som de tar upp i programmet, ett skämt. Jag tror bestämt att jag måste skriva lite om det nu snart… Det finns minst sagt många frågetecken kring hennes död, som alltså ägde rum i december 1999. Då stod församlingen på många sätt i en helt annan situation, vilket gör den teologiska inramningen kring henne död ännu mer intressant.

En sak är säker. Knutbyfallet intresserar och berör. Igår slog bloggen ett nytt besöksrekord och jag är helt chockad (och väldigt glad!) över hur många ni är som hittar hit. Jag får en del frågor och kommentarer och det är alltid lika roligt. Skriv gärna fler och följ Rellobloggen på Facebook för att vara säkra på att inte missa något nytt!

Annonser

En reaktion på ”Så vad sa GW egentligen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s