Jo visst. Här sitter jag och har maxpuls igen. För nån vecka sedan släppte P1 Dokumentär ”Hillsong- megakyrkan och succépastorn” och nu har jag lyssnat på den. Minns ni Hillsong?
Snabbresumé: Hillsong Church är en kristen församling som finns över hela världen. Den kommer från Australien, har urbana unga vuxna som sin främsta målgrupp och är del av den pentekostala väckelsen som i sin tur är den mest växande religionsformen i världen.
Lite längre resumé: Läs här där jag skriver om pentekostala väckelse, om Hillsong, och en serie i en, två, tre delar om sambandet mellan kristendom och pengar. Var Jesus rik? Vill Gud att hens följare ska bli rika? Läs också om Jens Garnfeldt som gör succé genom att prata om Jesus och pengar. Samtidigt som han menar sig kunna väcka döda till liv.
Nu till dokumentären. Den börjar med ett utdrag från en predikan där församlingens pastor Andreas Nielsen går loss på temat ”Jag/Gud hatar jantelagen”.
Jag hatar jantelagen. Djupt, passionerat och med en aggressiv kraft hatar jag jantelagen. Allt jantelagen gör är att förhandla oss ur allt det stora som Gud har lagt på insidan av oss var och en. Gud, och det här kan ni twittra om ni vill, Gud är anti jante!
Jante är, menar Nielsen, det absolut sämsta med socialism. Han fortsätter:
Det är socialism i sin värsta form /…/ Där liksom… det är typ så här… Om inte jag är glad då är ingen glad. Ska nån vara glad ska alla vara glada. Ska nån göra det, då ska alla göra det. Varför vinner aldrig jag postkodsmiljonären? Ska nån vinna, ska alla vinna. Resultatet av det blir liksom att vi måste dra i varandras tömmar. Så att vi allihopa går i takt liksom. Eller så går vi inte alls. Så ser inte livet ut och så ser inte Guds löften ut. Och så ser inte vandringen med Jesus ut. Man brukar säga på engelska ‘Favour ain’t fair’. Guds favör är inte alltid rättvis.
Jag blir faktiskt lite chockad. Alla människor vet att livet inte är rättvist. Det kämpar vi med varje dag. Men att en pastor använder argumentet att Gud inte är rättvis som något positivt, med en klang av ”haha, synd för dig din tönt att du tillhör fel gäng!” är rätt konstigt.
Den här ego-kristendomen där allt bara handlar om mig, mitt och de favörer jag och de mina kan få gör mig så förbannad. Och att säga att man hatar jantelagen känns så … ja, snark. Vilken billig poäng. Bli det bästa du kan bli, låt ingen begränsa dig eller förminska dig får vi höra från glansiga magasin, framgångscoacher och karismatiska pastorer. Såklart är det en bra tanke. Du är ju grym! Men på vems bekostnad ska du bli så där fantastisk? Ska vi skita i varandra på vår framgångsrika väg fram och upp? Vill jag vara glad ensam? Vill jag vinna postkodslotteriet ensam och sitta där själv med mina miljoner. Vore det inte roligare att få dela vinsten och glädjen med mina grannar? Då kanske vi kan köpa nya gungor till gården? Kanske plantera några äppelträd?
En pentekostal predikan kan låta så bra och tilltalande på ytan. Gud vill satsa på just mig. Jag är utvald. Jag får vara en del av hens speciella gäng. Gud vill min framgång och min succé. Jag kan åstadkomma vad som helst. Den som håller mig tillbaka är en av djävulens utsända. Och det lilla pris jag behöver betala för allt detta är… Ja, mina pengar. Uttrycket ”det kostar att ligga på topp” har aldrig känts mer träffande.
Jag är inte förvånad över att pastor Nielsen inte är ett fan av socialism. Det är visserligen både en intressant och historielös hållning som kristen ledare eftersom de tidiga kristna församlingarna, som i alla andra sammanhang utmålas som de ideala, var starkt kollektivistiska med egendomsgemenskap. Och en stor del av pastor Nielsens budskap består av vikten av att betala skatt. Det ska vi titta lite närmare på.
Nej, det är inte den skatt som ska till staten han betonar. Nej fy, det vore ju socialistiskt. Nielsen och många av hans kollegor fokuserar istället på tiondet. Den gammaltestamentliga och ursprungliga förslagen till den skatt det profana samhället har idag. Ni vet hur det funkar. Alla ger en proportionerligt del av sin inkomst till en gemensam pott som används till kyrkobyggen, vägar, pastorslöner, skolor, bistånd eller vad gruppen/ledaren nu tycker är viktigast. Inom kyrkan handlar det om att man ska ge en tiondel av allt man tjänar till din församling. Självklart före skatt. För som knutbypastorn Peter Gembäck formulerade det ”Vill du ha välsignelsen brutto eller netto?”.
I P1:s dokumentär får vi veta att Hillsongförsamlingen i Stockholm under 2016 fick in 22,5 miljoner kronor i form av donationer av besökarna. Och det är sånt här som gör att jag får hög puls. Ständigt detta fokus på pengar. I dokumentären säger pastor Andreas Nielsen att pengar behövs för att betala el, mikrofoner osv. och det har han såklart rätt i. Men 22,5 miljoner kronor räcker antagligen till ganska mycket mer än så. Pengarna går bland annat till hans egen lön. Ledarna i den här sortens rörelser (tex Livets Ord, Karisma, Knutby) är skickliga på att betona att man ska ge för sin egen skull. Att du blir välsignad av att ge. Att det är att stjäla från Gud att inte betala sitt tionde eftersom det redan tillhör Gud. Trots det säger pastor Andreas Nilsen att ingen i församlingen känner något tvång att ge pengar. Hm.
I dokumentären får vi höra hur en kvinna under en gudstjänst pratar om givande. Hon säger så här:
Vill du leva ett liv som Gud kallar dig till? Då är du med och bygger hans hus. Det är en sån välsignelse i det. Du kommer få, du kommer bara märka att du bara blir välsignad på alla livets områden. Så varför inte bestämma dig för, 2017, ska bli det året då jag är med. Inte bara på lite feeling, utan då jag är med och bygger Guds hus, genom min ekonomi. I dare you. Du kan ge, vilken förmån va? Jag älskar det här momentet. Du kan ge via kontanter. Du kan ge via Swish…
2015 tjänade pastor Nielsen ca 56 000 kr i månaden enligt Skatteverket. Snittet för en svensk frikyrkopastors lön låg samma år på 26 100 kr.
Innan Andreas Nielsen blev pastor i Hillsong var han anställd som ungdomspastor vid Stockholm Karisma Center. Den var runt millenieskiftet Sveriges snabbast växande frikyrka med medlemmar som Carola och Runar. Visionen var att ha 20 000 medlemmar innan 2020. När Nielsen blev pastor där hade de ca 800 medlemmar och miljontals kronor i skulder. Trots detta fortsätter man att satsa stort. En cd-skiva skickades därför ut till alla medlemmar med en vädjan om pengar. Här är ett utdrag:
Rent praktiskt så talar vi om att vi skulle behöva ha ett stort antal människor som bestämmer sig för att, utöver sitt tionde, så utmanar vi dig att vara en utav dem som, som en engångssumma, frigör 25 000 kronor till att bli en Kingdom Builder. /…/ Och vi har hittat en väg där vår bank, församlingens bankkontakt Nordea, ställer sig till förfogande så att de medlemmar som känner att det här är deras väg för att bli en Kingdom Builder får möjlighet att ansöka om, att genom Nordea få låna 25 000 kronor som man sen under en viss period betalar av. Pengarna går direkt till församlingen. /…/ Gud behöver ett hus. Ett hem. En församling. Och Jesus säger vid ett tillfälle ska ni ha tack för att ni lånar år den som ni tror kan betala tillbaka? Nä, gör gott och ge lån utan att hoppas att få igen. Då ska er lön bli stor.
Ett 20-tal personer blir Kingdom Builders. En person lånar ut 500 000 kr och en annan tar ett banklån på 300 000 kr. Efter kritik utifrån tog församlingen tillbaka uppmaningen och Andreas Nielsen berättade för medlemmarna vad de fick och inte fick säga till pressen. ”Ingen får ge en intervju. Ingen får ge en kommentar. Ingen får ha en personlig åsikt i samtal med media”. 2005 gick församlingen i konkurs. Då hade de skulder på 12,3 miljoner kronor.
I intervjuer beskriver ledarna församlingen som ett företag, en business. Och det är just det som skaver i mig. Är människors religiösa tro, deras förhoppningar, tillit, deras innersta drömmar och längtan att betrakta och behandla som ett företag? Är pastorn en VD? När fokus hamnar på tillväxt och framgång, var tar då människorna vägen. Kalla mig naiv, men kanske tycker Gud att det är viktigare att de har det bra inombords än att de har en supermodern gudstjänstlokal att tillbe hen i? Men det är där våra tankar skiljer sig åt.
För övrigt tycker jag att de som gjorde dokumentären snarare gjort en reklamfilm än ett granskande och ifrågasättande arbete. Trist. Med det ämnet hade det kunnat bli hur bra som helst.
Vad tycker ni? har ni någon erfarenhet av liknande rörelser? Är det fel av en pastor att vilja ha en fet lön och en tjusig bil? Skulle en sådan pastor vinna eller förlora ditt förtroende? Vi är ju, som tur är, olika och tilltalas av olika saker. Så kanske är det bra att liknande rörelser finns? Som jag skrev i mitt tidigare inlägg om Hillsong fattar jag verkligen att det moderna tilltalet kan locka ungdomar. Kanske främst småstadsungdomar som flyttat till storstan och vill bryta med allt gammal pinsamt och töntigt de känner att deras kristna bakgrund representerar. De är kanske trötta på att vara den kristna tönten… Ja, det är en fördom från min sida. Kanske har jag helt fel? Jag blir bara rädd att de blir utnyttjade av ledare som mest har framgång och vinst, i alla dess former, för ögonen.
Hur tänker du?
rellobloggen 